Aftonbladet – 14 november 1849, sida 1

UTRIKES. DANMARE. t I gårdagsbladet omnämndes att de så kallade deputationerna från distrikten i Slesvig och Holstein infunnit sig i Kiel, för att uppmana landsförsamlingen att skyndsamt åter börja kriget om ej den nya staten Slesvig-Holsteins rätt och fördel genom freden betryggas. Den 3 dennes kl. 2 begåfvo sig landsförsamlingens ledamöter till Harmonien, för att emottaga dessa deputerade som anfördes af pastor Baumgarten. Denne tolkade i ett längre föredrag, den grundstämning i landet, som ditfört deputationerna. Det var kriget som man ansåg vara enda medlet. Det var ett :ungt ord, men rättfärdigadt af klar rätt. Vid den måste man hålla fast: ty det var tidens anda, att man icke aktade rätten. Bland furstarne var det ingen som aktade den, och nedanifrån blef den äfven på många sätt kränkt; men för det rätta måste man sätta allt på spel; man borde hvarken se till höger eller venster, icke vända sig efter omständigheterna, utan blott med rätten för ögat oförfäradt gå framåt; då skulle Guds hjelp icke uteblifva. Af hoppet på framtiden borde man ej låta sig återhållas, utan fatta uti nutiden. Förrän framtiden kom, kum en hel mansålder förgå. En sådan tid ha förflutit sedan den rörelse, då de bästa stå upp för det tyska fosterlandet, och likväl var under sista tiden en sådan svaghet visad, att våldets fula makter kunnat segra. Mycket illa vore det att vänta på denna framtid, ty den skulle, om den också måhända blef nödvändig genom furstarnes orättvisa, blifva förskräcklig. Folket hade derföre betraktat denna tiden såsom den sista. Om Slesvig-Holstein gick till grund, utan strid för sin rätt, då vore hvarje krympling en erinran om dess skam och hvarje graf en förbannelse. Men nedböjdes det under en ärofull strid, då vore alla offer ett frö, som skulle. bära sköna frukter (?) Derföre var folket stämdt för kriget. Han ville ej tala om när och huru det borde föras, utan blott om folkets grundsats, och han öfverlemnade adressen. Denna adress innehåller följande: H5ga landsförsamling! I denna svåra tidens nöd, som träder lag och rätt under fötterna i hertigdömet Slesvig och hotar med att för alltid skilja hertigdömet Holstein från broderlanlet, är det deputerade från alla hertigdömenas städer och distrikter (detta är dock en uppenbar osanning, ty folket har icke utsett sådana norra Slesvig, och i allmänhet icke heller i södra genom ordentliga val, utan äro de tillsomna genom egen eller några kotteriers beredvillighet), som här höja sin röst till eder. Vi äro komme för att försäkra den författningsnliga landsrepresentationen, att vi, äfven nu, ter a två års onyttigt krig, hålla orubbigt fast vid landsrättigheterna; att, vi med släidje heisa hvarje afgörande åtgärd till deras evarande; och att vi villigt uppfylla hvarje ordran, som våra rällmätiga högste statsnakter framdeles vilja ställa på oss. Stödde på detta edert folks uppenbara sinneag, På dess kraftiga och uppoffrande fosterandskärlek, skolen j, erinrande edra ord, ,till let yttersta icke afstå från detta landets rätt,, ned alla till eder disposition stående medel å det bestämdaste träda upp mot makten, der den redan träder upp mot denna rätt, samt not faran för denna rätts fullkomliga tillintetörelse. J skolen isynnerhet, derom äro vi förvis