Aftonbladet – 13 november 1849, sida 3

PVUMIvv fBVATIUMaD, UTIILE HGR UVI Spalibla På Dal lut I vinnas; att i afseende på Arosins uppgift derom, att en främmande qvinna, som han den 30 December nästlidet år skulle anträffat å Kornhamnstorget här i staden och då vidtalat att den 2 nästpåföljde Januari infinna sig i hans bostad för att emottaga ifrågavarande barn, skulle uppehållit siz å gården derstädes under Margareta Johanssons första och andra besök hos Årosin och att han sedermera, efter det qvinnan på bans rum uppkommit och Arosin förmärkt barnet icke mera vara vid lif, till henne öfverlemnat det döda barnet för att i hemlighet begrafvas, ej mindre Betty Borgström intygat, att hon, som gifvit noga akt uppå hvad Arosin förehaft, sedan vittnet ifrån hans rum förmärkt barnskrik, icke sett någon annan qvinna, än Margareta Jotansson omförmälde eftermiddag gå upp till Arosins rum län och så väl nämnde vittne, som de flere i huset boende personer, hvilka berörde dag haft tillsyn öfver de ställen, der genomgång ifrån detsamma och ut till gatan fanns, eller eljest sig å gården uppebållit, på deras aflagde ed tagit, att icke någon qvinna, som till utseendet liknat den af Arosin beskrifna, varit för dem inom gården synlig, och att de ej eller då varseblifvit någon qvinsperson, bärande ett barn, derifrån utgå; hvarförutan Arosin sjelf så till vida varit vackiande och ostadig i sina uppgifter om förenämnde qvinna, att han om hennes klädsel gjort från hvarandra afvikande berättelser, och att han först sagt henne vara för honom ful!lkomligt främmande, men sedermera påstått, att, fastän han icke hade kännedom om eller kunde uppgifva hennes namn, hon likväl sedan flere år tillbaka varit för honom bekant; att Arosin icke vid den första undersökning, som blifvit ute å landet hos honom vid hans egendom Lyngsta af polisgevaldigern Thomasson anställd, uppenbarat, att någre, det saknade barnet tillhörige, klädespersedlar funnos hos honom förvarade, utan först, sedan undersökningen i målet en längre tid fortgått, låtit förmå sig att sådant yppa; att oaktadt Arosin under sednare delen af ransakningen förklarat och vidhållit, att han vore fullt öf. vertygad derom att barnet varit dödt, då han detsamma ur byrålådan upptagit, och jemväl förmält att han genom barnets afklädande och undersökande gjort sig om detta förhållande förvissad, han likväl i början af ransakningen icke allenast påstått, att barnet blifvit till den omnämnde främmande qvinnan lefvande bortlemnadt, utan äfven sökt göra troligt, att bemälda barn skulle vara detsamma, som ett annat, i flere hänseenden till utseendet dermed olika barn, hvilket vid nämnde tid anträffats utlagdt i en portgång i .tt hus här i staden, och i sammanhang med detta försök att från sig leda misstankarne att hafva skaffat Margareta Johanssons barn ur vägen, jemväl förnekat, att det föremål, Betty Borgström vittnat sig hafva i byrålådan förmärkt, varit nyssbemälte barn, utan sökt genom ett af Betty Borgström till riktigheten bestridt och af Arosin sjelf sedermera såsom sanningslöståterkalladt förebärande förklara förhållandet med berörde föremål; samt att Årosin, som visat en iortfarande obenägenhet att med någre till målets utredning ländande upplysningar tillhandagå, dessutom blifvit i flere hänseenden med tvetalan och stridiga uppgifter beträdd; alltså och då, genom hvad i förberörde måtto under ransakningen förekommit, det är utom allt tvifvel satt, att Margareta Johanssons ifrågavarande barn ljutit döden, under det detsamma varit åt Arosins vård öfverlemnadt, men förberörde omständigheter, fastän innefattande särdeles besvärande liknelser emot Arosin att hafva nämnde barn uppsåtligen och med stadgadt råd afdagatagit, dock icke emot hans enständiga nekande och enär, vid det förhållande att det döda barnets kropp ej kunnat igenfinnas och besigtigas, dödsorsaken ej eller är Vorden med visshet utrönt, kunna anses om sådan viljagerning innefatta fuil laga bevisning, finner kongl. hofrätten, vid öfvervägande af hvad Arosin sjelf inför rätta erkänt angående sitt förfarande med omfärmäldte barn, Arvsin vara lagligen förvunnen att, derest han icke barnet uppsåtligen om lifvet bragt, åtminstone hafva genom grof vårdslöshet varit till förthy, jemlikt 28 käp. missgerningsbalken samt 53 kap. 4 S och 55 kap. 5 samma balk, kongl. för5 Dec. 1739 och d. 14 Nov. 4746 samt kongl. förklaringen d. 23 Mers 1807, med ändring af kämnersrättens utslag, rättvist, det skall Arosin, hvilken för lägersmål är förfallen till böter af 40 daler och enskild skrift samt att till kyrkan gifva 4 daler, men för vållandet till barnet August Mauritzs död gjort sig saker att böta full mansbot, 300 daler silfverbko, eller, om han dertill saknar tillgång, hållas 28 dagar i fängelse vid vatten och bröd, och dessutom detsammas död vållande; pröfvande kongl. hofrätten ordningen den 48 November 4744, kongl. brefyen d.l mynt och undergå uppenbar kyrkoplikt, i ena boti plikta 340 daler silfvermynt med 403 rdr 146 sk.! en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i Marial Moegdalena församlings kyrka, samt för lägersmålet gälda till Hedvig Elenora församlings kyrka. 4 daler med 4 rdr 46 sk. bko; hvarförutan honom åligger att till de i målet hörde vittnen, hvilka för deras inställelse fordrat ersättning, utgifva till Betty Borgström 2 rdr 24 sk., Christina Lovisa Berg 3 rdr, drängen Per Eric Erssons hustru Anna Sofia Westerberg 4 rdr och arbetskarlarne Anders Damgren och Anders Sjögren 4 rdr allt bko till dem hyvardera, samt till båtsmannen Carl Jansson Stark och hans hustru Brita Olsdotter för en resa till staden och inställelsen vid kämnersrätten den 42 sistl. April efter den af kämnersrätten bestämda beräkningsgrund; men någon vidare godtgörelse, på sätt Stark och Per Eric Ersson uti en till kongl. hofrätten ingilven skrift begärt, kan Stark, hans hustru och Anna Sofia Westerherg icke tillerkännas, enär de, så vidt protokollerne i målet utvisa, endast vid förenämnde rättegångstillfälle varit vid kämnersrätten tillstädes; ägande Stark och hans hustru samt Anna Sofia Westerberg, såsom boende på mera än tre mils afstånd från staden, att, derest Arosin icke äger tillgång til gäldande af dem tillagde ersättningsbelopp, af allmänna medel nämnde ersättningar utbekomma. Den som med detta utslag icke åtnöjes, eger att deruti hos Kongl. Maj:t i underd. söka ändring genom besvär, som af klaganden sjelf eller lagligen befullmäktigadt ombud, skola författas och underskrifvas, samt sist inom kl. 142 å trettionde dagen efter af utslaget bevisligen erhållen del, den dagen ikväl oräknad, uti K. M:s Justitierevisionsexpedition ngifvas; men försummas det, skall klaganden bafva örlorat sin talan och besvären komma ej under oröfning; dock att Arosin såsom häktad, om han till indrings sökande sig befogad finner, har att sin unlerdåniga besvärsskrift, till hvars författande han nå om biträde hos öfverståthållareembetet sig annäla, innan nämnde tid till pemälte embete aflemlar, som dermed vidare förfar, på sätt 29 punkten , Kgl. förklaringen den 23 Mars 1807 föreskrifver. År och dag som förr skrifvet stär. På den Kongl. hofrättens vägnar Carl E. Isberg. GG. Schöne. — I går förevar ånyo Sjöbergska målet inför käm ersrätten. Domstolen hade låtit uppkalla åtskillige eS LH cc more 14 sl örut afbörda vittnen för att kollationera deras vittIA esberättelser, och härvid visade sig att de icke låtit Y ommå sig till last några motsägelser. Då likväl e Ar Viffnan Jalka mn föl man hah äfda Ina R