Aftonbladet – 13 november 1849, sida 3

fr. Rödö förfr. Brunilo lörIr. Wemdalen. samling. samling. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I HOFRÄTTENS UTSLAG ÖFVER MARTINI AROSIN. N Det stora uppseende Martin-Arosinska målet väckt, föranleder ossjatt meddela hofrättens utslag in extenso: Kongl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätts utslag, uppå en, efter förhör inför öfverståthållarecmbetet för polisärenden af Stockholms kämnersrätt hållen och kongl. hofrättens pröfning underställd, men till kämnersrätten återförvisad, af sistbemälde rätt ånyo ,handlagd samt insänd ransakning, med kämnersrättens den 20:de sistlidne Augusti fällde utslag, angålende landtbrukaren Anders August Arosin eller Martin, hvilken är vorden af stadsfiskalen, vice häradshöfdingen Fredric Axel de Berg ställd under tilltal, för det han skall, efter att hafva den 2:dre sistlidne Januari utaf pigan Margaretha Johansson till vård och underhåll mottagit ett af henne den 19 Oktober nästlidne år framfödt gossebarn, i dopet kalladt August Mauritz, till hvilket barn Arosin, enligt Margaretha Johanssons uppgift, skulle vara fader, samma harn med vilja och stadgadt råd afdagatagit; uti hvilket mål kämnersrätten sig utlåtit och af anförde orsaker funnit Arosin icke vara med full bevisning om det emot honom åtalade brott förvunnen, man, vid hänseende till i målet förekomne omständigheter, under åberopande af 47:de kapitlet 32 rättegångsbalken, lemnat saken åt framtiden, då den kunde uppenbar varda; hvarjemte kämnersrätten förklarat, att, vid sakens nämnde utgång, någon vidare ersättning icke kunde de i målet hörde vittnen tillerkännas, än att båtsmannen Carl Jonsson Stark och hans hustru Brita Olsdotter, hvilka voro boende mer än tre mil aflägset från staden, ägde att, jemlikt kongl. kungörelsen den 20 November 1845, hos vederbörande göra anmälan om utbekommande af resekostnadsersättning, beräknad för en häst hvardera samt dagtraktamente af sexton skillipgar banko för hvarje dag de, i och för resan samt vistandet vid domstolen måst sig utom sitt hemvist uppehålla. Gifvet i Stockholm den 44 Oktober 4849. Kongl. hofrätten har den insända ransakningen, tillika med af åklagaren vice häradshöfdingen de Berg i målet ingifne skrifter sig föreläsas låtit; och alldenstund Anders August Arosin erkänt, att sedan han, under loppet af år 4847 och början af år 1848 flere gånger haft oloflig beblandelse med Margareta Johansson, och hon uppgifvit sig derigenom hafva blifvit hafvande medelst af henne den 49 Oktober sistnämnde år framfödde gossebarn i dopet kalladt August Mauritz Arosin den 2:dre Januari inpnevarande är, efter förut skedd tillsägelse till Margareta Johansson, att han ämnade till vård och uppfostran öfverlemna ifrågavarande barn åt en af honom derom vidtalad qvinna, fått af Margareta Johansson uti ett rum, som af Arosin såsom resande beboddes i huset J4 62 vid Hornsgatan, emottaga barnet, hvilket då varit lefvande och jemväl gifvit sådant genom skrikande tillkänna, och att Arosin, som, under det Margareta Johansson ännu i rummet sig uppehållit, för att tysta barnets skrik, uti detsammas mun infört en hopvriden ända af en näsduk, deruti han inlagt litet mandelmassa, sedermera, då Margareta Johansson sig aflägsnat, tagit barnet och, efter att hafva helt och hållet insvept detsamma uti en Arosin tillhörig rock, så att jemväl ansigtet varit betäckt, nedlagt det i medlersta lådan af en i rummet befintlig byrå, samt endast lemnat lådan så mycket öppen, som ett finger, bredd, hvarefter Arosin utur rummet utgått och då han, efter någon stunds förlopp återkommit och framtagit barnet, funnit detsamma vara dödt, samt, i afseende på ifrågavarande barn, under ransakningen är vordet utredt: att, enligt hvad ej mindre Margareta Johansson uppgifvit än i målet edeligen hörda ogifta Lovisa Berg intygat barnet varit friskt och lefvande, då detsamma af dem burits till Arosins bostad; att ett annat vittne, pigan Betty Borgström, berättat, Att, sedan hon, som den 42 Januari på eftermiddagen uppehållit sig i-ett rum beläget nära intill det, hvilket Arosin begagnat, sett denne sistnämnde, åtföljd af Margareta Johansson, ingå uti Arosins rum, vittnet ifrån nämnde rum förmärkt barnskrik, som likväl snart upphört, och att, då vittnet, efter det först Margareta Johansson och selermera äfven Arosin utur rummet bortgått, beifvit sig dit in, vittnet utur den nedersta byrålålan derstädes förmärkt ett mörkt aflångt föremål af ingefär en alns längd, liknande ett bylte, hvilket, vid det vittnet öppnat lådan, rullat tillbaka från rämre sidan af densamma till midten derutaf, utan itt dock gifva något ljud ifrån sig, och hvilket föemål som Arosin inför rätta medgifvit hafva varit Margareta Johanssons utirocken insvepta barn, men rån hvars närmare undersökning vittnet genom Aroins inträde i rummet blifvit hindrad, känts så njukt, att det gifvit sig undan för tryckning med anden; samt att, oaktadt anställde forskningar och astän kungörelser blifvit öfver hela riket utfärdade ned utfästande af belöning åt den,som kunde medlela upplysning angående ifrågavarande barn eller en qvinna, åt hvilken Arosin sagt sig hafva öfverpmnat det döda barnet för att om dess begrafning esörja, någon underrättelse om hvad som blifvit taf detsamma, sedan det i Arosins rum inkommit, cke kunnat vinnas, hvaremot icke allenast de barnläder, som Margareta Johansson vid barnets öfveromnande till Arosin medfört lösa, utan ock större elen af de persedlar, som barnet vid berörde tillille på sig haft,sedermera igenfunnits undangömde nder en torfhög å vinden af det hus, der Arosin å andet ägt sin bostad; fördenskull och som i öfrigt nder ransakningen emot Arosin inlupit: att då han, fter Margareta Johanssons bortgång, befunnit sig nsam med barnet, bar reglat dörren, och icke allemmet. förmad otty Borgström velat komma in i aummet, I t henne att aflägsna sig under osannt -— PFA