Aftonbladet – 12 november 1849, sida 3

BLANDADE ÄRNER. I Frankfurt lefver sedan kort tid tillvaka en omätligt rik fransman, hvilken på följande otroliga sätt skall hafva erhållit sin förmögenhet. Parisare till börden och arbetskarl tll yrket, lefde nan i Frankrikes sköna hufvudstad och bodde dersammastädes i ett litet kyffe vid gatan Nouvelle les Dames, samt befann sig i de uslaste omstänligheter. En afton då han i följd af brist på arbete, nöll på att dö af svält, klappade det på dörren till hans kammare. En man steg in och frågade om han, arbetaren, hade Just att förtjena en Navoleondor, på ett, ingalunda brottsligt, men serdees hemlighetsfullt sätt. Arbetskarlen gjorde en jakande åtbörd och följde med. Sedan man passerat lera gator stannade den okände och i det han framog en bindel, anhöll, att dermed få binda för ögonen på arbetskarlen, försäkrande att intet ondt skulle vederfaras honom blott han fogade sig efter den kändes önskan. Sedan man bundit för hans ögon yftades han upp på en hästrygg och det bar utaf sträckande galopp. Slutligen stannade man, afyftade honom från hästen och ledsagade honom utör några trappor; en dörr tillslöts bakom honom; vindeln togs från hans ögon och han befann sig nsam med den okände i-en vidlyftig hvälfd källare, vå hvars golf en rad lerkrukor. fyllda med guldnynt stodo uppradade... En hoftång, en spade. och n stenläggningshammare lågo derbredvid. Den oände uppfordrade arbetskarlen att uppbryta stensolfyvet, gräfva en grop nog stor att.deruti mnedsätta crukorna samt derpå åter sätta stengolfvet i sitt örra skick. Arbetskarlen fullgjorde sitt uppdrag till len okändes fulla belåtenhet, men gjorde dervid hemigen ett, utem för honom sjelf omärkligt kännemärke på en af stenarne. I belöning för sitt arbete och för löftet, att aldrig för någon lefvande varelse omtala händelsen, erhöll han af den okände femtio Napoleondorer, hvarefter han på samma hemlighetsjulla sätt, som han förts dit, fördes derifrån. Genom de penningar han erhållit, sattes han i en bättre belägenhet. Snart erhöll ban. flera arbetsförjjenster och genom god hushållning hade han efter ett halft års förlopp sparat ihop så mycket att han kunde gifta sig med en flicka, den han länge haft kärlek til. Lyckan log emot honom och efter ett års förlopp gungade han på sina knän en liten knubbig pilt, som i framtiden lofvade bli en lika dugtig arbetare som fadren. Men efter tre lyckliga ärs förlopp började olyckan åter hemsöka honom, han blef lika fattig, som han var den aftonen då den okände låtit honom förtjena de femtio Napoleondorerne. Af sin husvärd utvräkt på gatan, för det han ej förmått betala husbyran, ställde han sina steg. mot ett gammalt halft förfallet hus, der han I ett af de många ohebodda rummen slog upp sina bopålar. Det Var på vintern och nordanvinden tjöt genom de sönderslagna fönsterrutorna. Modren, sjelf darrande af köld, hade tagit den lille qvidande gossen i sitt sköte, samt satt nedhukad borta i en vrå af det ödsliga rummet, Arbetskarlen, med händerna instuckna uti ett par, ingenting mindre än hela yllevantar, vandrade med stora steg fram och