Aftonbladet – 10 november 1849, sida 3

— SVENSKA REGENTERNMAS ÖDE. I 3:dje delen af de Gustavianska papperen, sid. 94, utgifven af E. G. Geijer, förekommer följande märkliga omdöme af den store historikern och tänkaren, biskop Nordin: pBesynnerligt att vi ej ha exempel på någon aristokratien gynnande konung, hvars posterit icke blifvit olycklig. Magnus Ladulås gynnade adeln: hans barn gåfvo ett ömkligt spektakel. Margaretha gjorde likaledes att hennes nepot, Erik af Pommern, måste rymma riket. Gustaf den I gynnade de stora så mycket han kunde; hans son Erik hade ett svagt regimente och en olycklig utgång; Johan den III lika benägen, skiljde sin son vid thronen. Gustaf den II Adolph benägen för aristokratien: dottren måste nolens volens stiga ner af höjden. — Cetera exempla, ut jam omen, avertat Deus! tillägger författaren. — Detta skrefs af Nordin under Gustaf den III:s regering. — Händelserna 41809 bekräftade historiens vittnesbörd och profetians utsago.n — SÄLLSYNT FRUKTBARHET. Från Overnorup i Danmark skrifves följande: En efter frö förlidet år utplanterad hvitkålsplanta har uppskjutit omkring 18 tum i en tjock stam, hvaraf de 141 öfversta tummen äro fullsatta med 30 täta hvitkålshufvuden i storlek som medelstora gurkor, förutan några små och lösa, som mindre äpplen. Ofvanför den tjocka stammen hafva 11 stänglar utskjutit af omkring 11!, alns längd, som uppbära deras gula fröh