Aftonbladet – 10 november 1849, sida 2

BLOGROLL — H. M. Enkedrottningen har den 8 dennes låtit tillställa direktionerna vid Småbarnsskolorna här i Stockholm och Drottningholm vadmal och linneväf för att användas till de mest behöfvande barnen, samt äfven låtit utdela 100 rdr bko i gratifikationer till fattige härstädes. — Kongl. Maj:t har under den 26 sistl. Oktober tilldelat kommissionslandtmätaren i Westmanlands län F. Dahlström, som vid 60 års ålder befinner sig i fattigdom samt är tryckt af kroppsoch själssjukdom, så att han saknar både förmåga och tillfälle att genom utöfningen af sitt yrke sig lifnära, en tillfällig gratifikation af 100 rdr, att utgå af extra utgiftsmeden å sjette hufvudtiteln. — I A. P. berättas: att hrr F. E. Hemberg, P. C. Bergman och C. Gram, i egenskap af bolagsmän och direktörer för utredningen af den primitiva Skånska privatbanken, hvilken år 1841 slutade sina funktioner såsom låneinrättning, hos Kongl. Maj:t anhållit, att, på grund af kongl. förordningen den 6 Oktober 1848, Kongl. Maj:t täcktes genom allmän kungörelse låta förelägga en hvar, som innehar gamla Skånska privatbankens på hvitt och rödt papper tryckta och graverade samt af stiftarne J. P. Hemberg, G. Berghman och G. Hagerman egenhändigt eller genom tillkännagifna suppleanter undertecknade förbindelser å 10, 5, 3 och 2 rdr bkos valör samt assignationer å rikets ständers bank å 20 rdr bko valör, att, vid förlust af :ll betalningsrätt, inom 2 år från kunpgörelsens datum, nämnde förbindelse till infriande i Skånska privatbanken förete. Ofver denna ansökning infordrades direktionens för den fortsatta Skånska privatbanken förklaring, äfvensom justitiekanslersembetets, och högsta domstolens yttranden; hvarefter K. M. den 26 sistl. Okt. resolverat, att, i betraktande af innehållet utaf K. kungörelserna den 14 Dec. 1839 och den 25 Nov. 1846, af hvilka den förstnämnde utvisar, att stiftarne af ofvanberörde eller den första Skånska privatbanken undfått ytterligare 6 års förlängdt privilegium å samma bank, samt den sednare innehåller, att delegarne i den sålunda fortsatta banken beviljats förnyad oktroy derå, fastän under förändrad benämning. K. M. anser sådant förhållande, som uti 2 8 af ofvan åberopade förordning den 6 Okt. 1848 förutsättes, eller bankbolagets slutliga upplösning, icke hafva uti förevarande fall inträffat, hvadan K. M. alltså icke fann skäl att till denna ansökning lemna