Aftonbladet – 10 november 1849, sida 1

tåg i ordning, och sade till Antonini: PiazzaAmorosa, grefve Val di Noto, Antonini.x Rätt! sade Antonini, gå. Skeppsgossen gick ned i båten. Kaptenen med matroserna superade på sex stegs afstånd från Antonini. Ingenting lyckas så väl som en dålig sak. Med denna exempellösa italienska fintlighet, som finnes hos de lägre klasserna, uträttade skeppsgossen lyckligt sitt uppdrag. En timma derefter syntes grefve Fabiano ombord på feluckan ; han lyste som ett juvelskrin. La Vergine-del-Carmels besättning, bestående af sex trasiga män, böjde sig för honom. Månskenet upphöjde den unge sicilianens utmärkta figur och prakten i hans drägt. Hvar är kaptenen? frågade Fabiano med en siciliansk vicekonungs befallande ton. Det är jag, svarade kaptenen, bugande sig nästan till jorden. Från hvilket land är du ?) Från Bagna-Cavalla, i Kyrkostaten. År denna baraccia din? Jay ers höghet., Har du köpmansvaror ombord ? Jag är barlastad. När reser du?, I dagbräckningen., Se der en börs med guld, se... känn ..: den tillhör dig. För mig genast på två bössskott från San-Pietro-dArena. Du skall afresa derifrån; inga segel; det är stiltje. Till årornal Besättningen skyndade till årorna och feluckan styrdes ur hamnen mot det nämnda stället. När den lilla byggnaden passerat förbi VillaBianca, sade Fabiano till kaptenen med denna befallande ton som nedtystar hvarje svar: Sätt båten i hafvet... Jag köper den af dig... den är väl värd tre cus, jag gifver dig femtio, och detta silfverur med sin kedja, se här. Besättningen kastade sig till Fabianos fötter. Hör, kapten af nötskalet,, tillade Fabiano, pjag förbjuder dig att inlöpa i Genuas hamn; ag lemnar dig Medelhafvets alla andra hamar... Se der skadestånd för din besättning... ,