Aftonbladet – 10 november 1849, sida 1

4 Antonini, den från Braschis hus bortjagade tjenaren, blef arresterad af polisen på någrs stegs afstånd från östra porten framför kyrkan della Consolazione; han ville först göra något motstånd, då han ej visste hvad öde som väntade honom, men han hade att kämpa mot trenne starka sbirrer, som hårdt misshandlade inom, satte honom i en båt och öfverlemnade-Honom i vård hos en kapten på en felucka, som skulle gå till segels dagen derpå. Chefen för sbirrerna lemnade en skrifven order till kaptenen, söm med :itt hufvud ansvarade för fången: ; Antonini var en ung transteverinare, mycket skicklig, mycket listig, utmärkt djerf och beslutsam. Han dömde, af de försigtighetsmått man tog med honom, till vigten af de tjenster somi -han gjort och som han kunde göra. Han förstod att hans lycka skulle vara gjord om han kunde underrätta grefve Val di Noto om allt som händt. Hållande sin tankekraft vaken för att fatta det första gynsamma tillfälle, utsträckte han sig på en bundt tåg och låtsade sofva. Då natten inträdt befallde kaptenen skeppsgossen att inhemta vattenförrådet vid källan S:t Christoffer. Skeppsgossen gjorde sina små förberedelser, och då han gick förbi Antonini för att taga ett tomt fat, kände han en hand lätt vidröra sin nakna fot, och såg en annan hand söm visade honom tvenne stora, blanka silfvermynt: Skeppsgossen hade sett en skatt lysa, han lutade sig likasom för att lägga tågen i ordning och undersökte skatten närmare, i det han lade sitt öra till Antoninis mun. I denna ställning hörde han dessa ord, tysta som en vindflägt: Tag dessa tvenne mynt och vid din återkomst skall jag gifva dig tvenne andra. Gå till Piazza-Amorosa, flyg som en fiskmås, klappa på porten till det första målade palatset till höger, och låt säga till grefve Val di Noto att Antonini är fången ombord på la Verginedel-Carmel, och att det ej är ett ögonblick att förlora. Om man tager dig i förhör, så säg allt hvad du vet..., Skeppsgossen tog penningarne, lade några