Aftonbladet – 8 november 1849, sida 2

på barnbördshusen. Phlebitis, Rosfeber m. fl. ). Alla dessa former gå tidtals såsom epidemiska sjukdomar, men anfalla endast en del personer och det endast på de ställen, der de förmedlande momenterne finnas. För denna klass behålla vi namnet Miasmer (förskämning, af grekiska ordet Miaino, orena, nedsöla.) Då första klassen således visar sig under fenomenerna af en förskämd luftmassas inverkan på organismen, ofta b!ott såsom något negativt i bristen af de elementer, som erfordras för lifvets normala funktioner, så framträder deremot andra klassen såsom något positivt skadligt. Denna innefattar sådana smittor, som bero på och fortplantas med infusorier 3). Då den förra klasser. utgår ifrån en kemisk process, beror denna således på en vitalisk; huru dessa infusoriebildningar uppkomma i sin första hörjan, derom veta vi intet. Troligen äro somliga af dem bildade utom menniskan och genom luften eller vattnet upptagna, andra genom sjukliga momenter frambringade inom kroppen. Man ser ju att hvarje organiskt ämne, som öfvergår till förskämning, upplöser sig i dylika bildningar. AX bildas i vätska. Sedan de en gång äro uppkomna, fortplantas de otroligt; en del såsom de uppkommit blott i vätska, en del både i vätska och luft. De äro således mer eller mindre flygtiga. All smitta af detta slag beror på upptagandet inom organismen af en eller flere af dessa bildningar. De som endast fortplartas i vätska (inom organismen) fordra således bestämd vidröring för att fästa sig. De som uppslammas i luften, inandas i den sjukes närhet, fastna i kläderna eller andra effekter och kringföras sålunda genom personer. I sin mest flygtiga form föras de uppslammade i luften genom denna utåt hela landsträckor och utgöra då våra mest härjande pestilentier. Denna klass kailades förr Conlagier, emedan smittan meddelades genom vidrörande; nya författare begagna namnet Virus. Vi vilja förtydliga detta genom exempel. Den tydligaste form af smitta vi känna är skabb. Vid hvarje blemma ligger en liten insekt (Acarus) så tydlig att den med blotta ögonen kan skönjas. Igenom denna förflyttas smittan direkte från en person till annan genom kläder eller vidrörande. Näst detta står veneriska giftet, som icke heller numera?) smittar annat än genom :direkt vidrörande. Hydrophobien likaså. Sedan hafva vi koppor och vaccin. En och hvar känner, huru dessa infusorier genom konst öfverföras från en sjuk till frisk person. Men här börjar också serien för de gifter, som genom luften öfverföras. Under koppepidemier ser man mycket ofta huru smittan föres med personer från ett hus till annat. I dessa sjukdomar har man genom mikroskop gjort sig förvissad om infusoriernas närvaro; genom analogi och öfverensstämmande tecken kan man sluta till detsamma i ännu många flera. Sådane äro Pesten, Typbus, K:khosta, m. fl. Nu vilja vi med dessa gilna f cta söka förklara en del fenomener vid de epidemiska sjuk domsformerna, som synas mången så oförklarliga. En och samma sjukdomsform kan på olika tider, olika ställen eller hos olika individer vara mer eller mindre häftig. Detta beror naturligtvis på de yttre momenterna, som befordra eller hindra infusoriebildningen. 0Olika personer ha för samma smitta mycket olika susceptibilitet, eller, populärt uttryckt, infusorierna trifvas mer och mindre väl hos olika individer och under olika förhållanden; hos somliga till och med alls icke. Detta är ju i sig icke mera underligt, än att vissa vexter omöjligen kunna fås att gro på en del orter, eller ock snart förtvina. Så förklaras huru den ene kan gå fri då en annan smittas, huru man en dag kan hafva mera, en annan mindre anlag för smitta. Vanligen är smittan icke farlig, så länge lifskraften står högt genom närande diet och godt mod; då afskiljer organismen snart ett eller annat främmande ämne. Sjunker deremot lifskraften ned under medelmåttan genom utsväfning eller oro, då är i och med detsamma den anfallande makten herre. Lätt inses häraf också huru en person kan föra smitta omkring till andra, utan att sjelf smittas. En del smittor angripa aldrig samma individ mera än en gång; andra slå lättare rot, ju oftare de återkomma. En del hålla sig endast till ett visst ställe och låta icke transportera sig (endemiska sjukdomar). En del frodas i värme, en del i fukt och köld. Hvarje häftig smitta utesluter i allmänhet alla andra; derföre upphörer vanligen straxt en epidemi, så snart en annan börjar visa sig. — Alla dessa olikheter bero på olika art och anlag i infusoriebildningen. Hvarje smitta har en viss incubationstid, d. v. s. en tid af dvala, då den ligger dold hos den individ, der den inkommit. Denna tid veta vi för messling vara 14 dagar, för vaccin 3 dagar, 0. s. v. De fixa gifterna hafva en fix tid; de flygtiga en mera obestämd; d. v. s: vissa gränsor, inom hvilka de utbryta. Under denna tid är det en möjlighet att blifva smittan qvitt: de fixa gifterna kunna förstöras genom bränning, de mera flygtiga genom en naturprocess afskiljas ur en i öfrigt frisk organism. Att förstöra smittan i stort lyckas till någon del genom luftvexling, då infusorierna förskingras och utdö, och genom olika slags rökningar, som på dem inverka förstörande. Hvad vilja karantänerna? MHindra beröringen med en individ, som misstärkes medföra sådana infusoriebildningar med sig, sina kläder eller. öfriga effekter. Bevakningen skall naturligtvis då fortfara till dess incubationstiden är förbi; den blir således olika för olika sjukdomar. Rökning m. m. användes att förstöra infusorierna, om de skulle förefinnas. Samma är iden för kordonger, och samma i mindre skala för kurhus och dylika polisinrättningar. Låtom oss nu tillämpa detta på den ifråga:) Vid noggrannäre forskningar komma troligen fiera former af denta klass att öfverföras till följande. Att dessa dels ti ra dinrdelle voertriket, 80