Aftonbladet – 8 november 1849, sida 2

Om smitta och smittningssätt. Ingenting är mera vanligt än misstag i våra tidningars vetenskapliga uppsatser; men ingenting heller mera naturligt. Redaktionen arbetar här i ett fremmande fack, som den måste anse såsom en bisak, och vetenskapsmannen för hvilken det är hufvudsak, åser med en stum liknöjdhet hvarje populär behandling af han: ämne. Så borde det icke vara. Man är dock skyldig sitt land och sin samtid något mera, än dagsverket, hvilket betalas. Den som skrinlägger vetandet står icke mycket öfver den som skrinlägger penningen. Märkligast framträder detta förhållande i frågor som af folket både bedömas och behandlas. Man harmas öfver en yttrad skef åsigt, öfver ett misslyckadt kommunalbeslut; men man sätter sig öfver att i en tidning redogöra för de grunder, hvarpi detta beslut borde hvilat. Och dessa tidningar de äro dock snart sagdt ofta det enda bildningsmedlet såväl för massan af folket,som för mången af de högre samhällsklasserna. Anledningen till dessa anmärkningar utgår ifrån en artikel i Najaden JV 126. Troligen skall ingen af våra större vetenskapsmän bevärdiga den med sin uppmärksamhet. Må det då tillåtas medelmiåttan att lemna några vetenskapliga upplysningar i ett ämne, som snart tjugo år diskuterats i vårt land. De komma åtminstona icke för bittida. Artikeln lyder: Koleran antages nu enligt en ny hypothes förorsakas af infusionsdjur i luften. Bekräftar detta sig, blir det således ett ytterligare bevis att den icke utestänges af karantäner. Förmodligen afser Najaden här den notis ifrån England att egna infusorier blifvit upptäckta i uttömningarne af kolerapatienter och i vattnet af de trakter der koleran rasar. Således för det första har icke frågan varit om infusionsdjur i luften. För det andra är detta icke någon ny hypothes, ty såsom hypothes hafva infusorierna varit med lika länge, som koleran i Europa. Men det är icke ens någon hypothes. Med ordet bypothes förstås en ve tenskaplig gissning, baserad på mer eller mindre sannolik grund. Denna notis framställes dock alldeles icke så; den berättas vara ett faktum, en genom mikroskopet gjord upptäckt. — falsk eller sann det skall framtiden visa. Om således Najaden velat berätta denna nyhet, bar den på tverne rader råkat begå tre fel. Är åter frågan om den för decennier tillbaka framställda meningen, så innebär meddelandet åtminstone icke något nytt. Men i hvilket fall som helst, kommer Najaden till en konklusion, just rakt motsatt den, som på vetenskaplig väg låter sig deducera. Och det är just detta, vi i det följande vilja ådaalägga. Med smitta förstås ett ämne, som utifrån upptaget i organismen, deruti frambringar en egen bestämd sjukdomsprocess). Så olika dennas fenomener äro, så många olika slags smittoämnen finhas. Uppkomsten, arten och fortplantningssätlet af dessa ämnen hafva på olika tider varit olika förklarade. Först på de sednaste hafva wi genom noggrannare undersökningsmethoder kommit till kännedom om den väg, på hvilken sådana frågor böra lösas, och till en säker norm för deras behandling. Det har nemligen visat sig att alla dessa ämnen kunna hänföras till tvenne stora klasser. Den första innefattar dem, som bero på en förän) Med detta ord förstå vi något vitalt till skillrad från de mineraliska gifternas inverkan.