Aftonbladet – 7 november 1849, sida 1

KORRESPONDENS-ARTIKEL. Berlin, den 29 Oktober 1849. Sedan afsändandet af mitt sista bref hafva vi fått den försäkran att Preussen vill framåt i den tyska enhetsfrågan, och icke skall al några svårigheter afhållas från att, i vår närvarande styrelses mening, stadga en tysk enhet. Hr von Radowitz tillkännagaf i kamrarne för fem dagar sedan, att ehuru Preussen ser sig öfvergifvet af Bäjern, Wärtemberg, Hannover och Sachsen, äro valen till den första Tyska Riksförsamlingen, utsatta till den 15 nästinstundande Januari, och Erfurt utsedt till riksförsamlingsort. Man tycks alltså nu hafva mod att våga allt, för att icke nödgas gifva allt förloradt, och vill söka vägen till makt i klyftan mellan folken och kabinetterna. Mot framgången af detta försök uppreså sig tusentals tvifvelsmål. Sällan har halfheten belönats af lyckan, och man har goda skäl att tro på en strandning af allt hvad här nu går af stapeln. Vederbörande hoppas att genom otillfredsställande medgifvanden väcka ett konstitutionellt lif så väl i Preussen, som i hela Tyskland, och att förena det förra med det sednare till en förbundsstat. Men i den oafvisliga parlamentariska striden härom, nästa år, kommer antingen den tunna slöjan af konstitutionella inrättningar att alldeles sönderslitas och reaktionen att fulländas. Eller ock segrar demokratien, lika fullständigt. Utan behof af siareförmåga låter förutsäga sig att tillbakaskr:dandet skall gå allt längre och längre, för att, om möjligt, återkomma till ställningen år 1847: men så mycket vissare blir då att nästa storm omstörtar alltsammans, och — hvad man nu här hör allmänneligen yttras, — att den af våra tyska throner icke skall lemna en spillra qvar. Gud skydde oss för sådant, och styrke med visdom dem som kunna förhindra det! — Men efter allt hvad man ser, finner visdomen ingenstädes fotfäste på vår tyska jord; medan stället en blindhet, som icke vill bli botad, möjligen störtar oss hals öfver hufvud in i vepubliken: — en utgång den alla förnuftiga med skäl befara som den värsta olycka för vårt folk, sedan ett bedröfligt prof så nyss viat oss vara så tafatta ännu i sjelfstyrelsens ;våra konst. Vid riksdagen i Erfurt skall man sannolikt aga våra härvarande kamrar till mönster, likasom deras sätt att skapa en statsbyggnad som ippenbart är ett korthus. Efter diplomaternas ycke, och efter konungens ledande tycke, — reser