Aftonbladet – 6 november 1849, sida 3

SSA Of EYPAGRESER MUTE, KSP SRAGRTRESER BA TESSEERE SÖS AI VESS Thvilken summa han sedan låtit betala genom sir moder. Af de begge andra triumvirerna äger År: I mellini en förmögenhet, som är mer än tillräcklig Tför alla hans behof, och jag, som icke är rik, skall i fremmande land lefva af hvad som lemnas mig ai I min moder — som har en liten förmögenhet — och på inkomsten af mina intellektuella arbeten. Åndock ville jag ej utbyta min landsflykt, min fattigdom, min fosterlandskärlek och min heder mot deras rikedom och egoism, som belacka oss. Aurelio Saffi.n Reklamation af poeten Bäckman. Läsaren torde erinra sig att. i Februari: månad detta år anmäldes i Aftonbladet en samling poemer af en vaktmästare i krigskollegium, B., hvilka vore af den mest kuriösa beskaffenhet. Hr B. är en sorts naturskald, som rimmar på sitt ege! vis, hvaraf Aftonbladet då meddelade någre prof. Denna recension, om den så skall kallas, hvilken lemnades på författarens egen begäran, föranledde en reklamation å hans sida. men som olyckligtvis förkom, och icke kunnat tillrättafinnas, samt således oaktadt talrika påminnelser icke heller kunnat införas. Detta har gifvit hr B. anledning att skrifva en ny replik, som utan tvivel skall finnas uppenbarsz samma slags egenheter som poemerna, och v vilje ej längre tillbakahålla författarens begäran att få den fram till publiken, helst som den troligen hos många skall väcka någor munterhet. Denna skrift lyder sålunda: Ytterligare Anhålles ödmjukeligen ej blir giöma och glömd som förr om att få en liten artikel införd i Aftonbladet. Till svar, å den 22 Feb. inevarande år, det är ju bätre sent än aldrig — betre sant än sqvalrig, och läsaren torde med rätta förundra sig öfver ett så långt betänkande, men som för. länge sedan i somras var inlämnat ett någerlunda dylikt svar, och många gånger efterfrågan om anånsens jnförande; så blef sluteligen bestämda svaret det är lörkomit, skrif et nyt och skrif dublett et: et:, och efter nu en ledig stund finnes så vill iag uppfylla ÅA. b. och Läsarens i Feb. månad begäran; jag skall äfven fölia A. b. önskan, giöra det så kort som möjeligt, ÅA. b. ytrar bland annat att det enkla skrifsättet, .menats väll, det är till en börian en god sak — ty et sådant loford är mig mycke smikrande i synerhet af en sådan actorite, men det hade vällicke varit så halsbrytande för Å. b. om förra artickelen hade blifvit införd och nu fins Dublett 3 gång: 3 glöm dem väll så giöra de — A. b. äfven gifvit mig det lof ord iag kan rimma med Reson, och kunna mäta mig med hvad som hälst inom den Pikolära genere, det lämnas der hän, till almänhetenes och Pubelicen benägna bedömande, hvad angår, Seseman och Bager den giör iag mig fri, låter dem sofva frid, ty de var före min tid men så mycke smikrande som A. b. sätter mig vid sidan af — Svänska akademien, det iag ej försökt det för högt et littet grand långt bort från akademin finner jag mig ej mäta vill med Snillen — som kan rimma, ochjngalunda är meningen att Sverge skall blifva påfvedöme som A. b. ytrar om mitt skrifsätt, ty Konungen — som tigaren på sit vis, kan ju göra gott, Konungen granska Lag hålla Sant och rätt, med land och folk — och så bli Himmelens Tolk Tigaren att bedja för sin öfverhet och Fosterland, och äfven han utaf folket. och kan blifva Himmelens Tolk — om vi få nytia ett Bibelspråk så äro vi alla prester, att de kongeliga som A. b. ytrar äro lika litet gagnade som smikrade det vill aldrig bestridas — men mig smikrade Deres Majt: och Kongl, Högheter mycke att de motogs: med välbehag, och Dusör på kjöpet, hvad gör det då hvad onskan prissar, då Kongliga nåd bevissar, att det är på eget språk må hända är der och et piåk, men att publiken är trög det är ej mit stöd, ty må hända vore det af lärdare hand de vore finnare band. Den 24 Februari 1849. här smikras iag med pikoral Blomster, ja ock hvad iag tycker om Blomster vilda eller Snilda A. b. smikrar mig det var en snål åtgång med poemet, ty var liknar den Berättelsen Om ungerska kriget — och fifnes ännu några Exemplar Qvar kiöp den peningar har, för det goda priset, ty annas blir det utaf, Riset poemet finnes i Bokhandel. men Döm och läs — Dock utan klandel Ax b. gifver mig ännu mera lofvärk. Mina poemer böra — Studeras Totalt, det är väll, men det är så Smalt, men då det är så litet göra utaf, blir det et intet, och går i qvaf dare, de kunna studeras stykevis, men kuru många Studenter blir af d i ty de lämnas till Spillopris, den vit, ty de förstår ej — alla hvad dem tarvar, de är enna stora Slarvar, all de ej finnes i sin helhet, det är kjöparens egen Slöhet, ty han vill ej på pungen öppna, poemet blir okiöpta, och vill på slanten spara, de rullar ock är Rara, A.b. nämner mig som Skalden, det förhögt, jag flyter ner i Sanden, et grand det bör i stoftet blifva det bettre är än om guldet kifva, ty Senapskornet i jorden växer och slår rötter men iag uppå Lifvet trötter, och kornet som i jorden växer, det drifves af den gode mäster, och när det moget blir, och skjörden samlad sir, det fina korn, fin som sand, det växer upp en ståtelig slam, den styres af den goda hand, till dess det hunnit säker hamn, låt folket säga hvad de villa ir bäst ändock var tyst och stilla och lönnen blir en jufvelig syn vid den glada morgonbryn. Rättelse: ) JANE JIE EE VE LARSEN SEA, PRE SS a ee AE