oGeneve d. 29 Sept. Ni har troligtvis läst de beskyllningar, hvartil oförmågan att besvara Meazzinis bref (till de fransk: ministrarne) retat, bland andra, tidningen UUnion Fastän ni är politisk motståndare till Mazzini känner ni hans tankars ädelhet och vet, att han Genua eger en förmögenhet, som hans faders gag neliga och vetenskapliga arbeten förskaffat honor och som skulle väl tillåta honom att föra det glad: lif, hvarom den hederliga tidningen talar, deres Mazzini hade smak för lifvets materiella njutningar Men ni vet äfven, att Mazzini är lika stor genom sina seders: enkelhet och oskuld, som genom sir uppoffrande patriotism. Ni vet, att han har vari! sådan under hela sin landsflykt. Också, när landsmän eller fremlingar besöka honom, träffa de honom förundrade i en liten kammare, der han lefver hela dagen bland sina papper och böcker, studerande, tänkande, skrifvande hvad han anser nyttigt för fäderneslandet och menskligheten, för hvilka han uteslutande lefver. Till följe af denna vana vid ett indraget och måttligt lefnadssätt, känner han ej för egen del behof af penningar, utan lemnar förvaltningen af sin förmögenhet åt sin moder, ett fruntimmer af sällsynta förtjenster och för hvilket Moazzini, som ni vet, hyser den största vördnad och den ömaste til!gifvenhet. Han uppför sig mot henne alldeles som han ännu vore under hennes förmynderskap. Således använder han icke sin förmögenhet för nöjen, utan för studier och tryckning af arbeten, som kunna gagna hans fosterland. Och denne man vågar fUnion beskylla att hafva riktat sig på det allmännas bekostnad! Hvad det beträffar, skall jag säga er hvad ni kanske icke vet, nemligen att både ministrarne och triumvirerna, i anseende till landets olyckliga belägenhet, aldrig upptagit mer än hälften af sina löner, eller 450 scudi i månaden, och att Mazzini användt sina begge månadsanslag för sin tidning E Italia del Popoli, så att han måst låna en summa för att kunna komma från Rom, hvilken summa han sedan låtit betala genom sin moder. Af de begge andra triumvirerna äger Armellini en förmögenhet, som är mer än tillräcklig för alla hans behof, och jag, som icke är rik, skall i fremmande land lefva af hyad som lemnas mig af min moder-— som har en liten förmögenhet — och på inkomsten af mina intellektuella arbeten. Åndock ville jag ej utbyta min landsflykt, min fattigdom, min fosterlandskärlek och min heder mot deras rikedom och egoism, som belacka oss. Aurelio Saffi.n DR