Aftonbladet – 6 november 1849, sida 2

skatternas, kan icke gerna vara någon annan, än att konung Oscars regering har skulden för skatternas tillökning. Nu förmoda vi, att ingen skall anse Aftonbladet hysa någon öfverdrifven partiskhet för styrelsen; men rättvisan fordrar väl att erkänna, det regeringen icke har något att göra med Stockholms stads beskattning, emedan den utgår genom bevillning, som bestämmes, hvad sjelfva lagen eller grunderna beträffar, af Rikets Ständer, och hvad den omedelbara skattläggningen angår, af klassernas egna deputerade taxeringsmän. Om nu skatterna äro för höga, hvilket är ostridigt, icke just hvad summan i det hela, men väl hvad mindre bemedlade minuthandlare och handtverkare beträffar, så är detta Ständernas fel. Men här komma vi till den omständigheten, att Stockholms handtverksklasser sjelfva icke vidtagit något steg, för att genom sina riksdagsombud söka få minimiafgiften för de mindre bemedlade nedsatt; icke heller hafva vi hört, att serdeles mycken uppmärksamhet egnats åt valet af taxeringsmännen, hvilken befattning dessutom lider af det svåra felet, att medföra mycken tidspillan och ansvarighet, utan någon ersättning: en sak, som i samhällets eget intresse borde ändras. Månne det icke är skäl att Folkets Röst i första rummet uppmanar folket sjelf att bevaka sina egna angelägenheter? Mycket kan i detta hänseende vinnas om folket, utan att vänta på folksuveräneteten, ehuru god den kan vara när den kommer, intilldess begagnar de tillfällen som redan finnas, att. iakttaga och tillse sina rättigheter och intressen. På ett annat ställe säger F. R. att handeln och näringarna i Stockholm, långt ifrån att hafva gått framåt, tvertom torde väsendtligen försämrats, hvilket jemväl ställes i sammanhang med skatternas tilltagande under den så mycket beprisade regeringen. Flere omständigheter antyda likväl att det förra åtminstone under de två å tre sista åren icke varit förhållandet. Onekligt finnas många som hafva svår! att taga sig ut; men man bör kanske likväl ej blunda. för det faktum, att nya byggnadsföretag varit talrikare på de tre sista åren än under några föregående motsvarande perioder sedan en mansålder; att folkmängden som länge var stationär, sedermera årligen ökats; att det, detta oaktadt, är ganska ondt om duglige arbetare i yrkena, och att arbetslönerna stigit i åtskilliga yrken, hvilket, utom den kännedom man enskildt derom kan äga, jemväl bevisas deraf, att kostnaden för en del lifsmedel nu är vida högre än för 135 år sedan, oaktadt ökade kommunikationer, hvilket till en del kommer af de höga tullafgifterna på importen af smör, kött och talg m. m., men till en del äfven antyder att mera måst? konsumeras, då tillförseln på torgen snarare ökats än minskats. Deremot synes F. R. hafva rätt i en anmärkning, neml. att fattigskatten synes hafva blifvit ökad i nog stark proportion emot hvad med densamma kunnat uträttas. Ty häruti återstår ännu ganska mycket att organisera. Betraktar man emedlertid hvilken omätligt vigtig andel af de allmänna omsorgerna det måste innefatta, att afbjelpa det enskilda lidandet, och att detta är en af de största pligterna i ett christet samhälle, så måste man väl underkasta sig någon uppoffring till vinnande af detta ändamål. Om betydelsen deraf rätt uppfattades af folket i allmänhet, så skulle kanske något hopp snarare vara att emotse om inskränkning i sådana utgifter som tillhöra statslyxen, för att kunna desto verksammare bispringa dem som oförvålladt befinna sig i nöd. I sammanhang härmed tillåte vi oss äfven anmärka ett annat uttryck i F. R.: det måste slutligen vara en styrelses pligt att förekomma och afhjelpa allt det onda, hvaraf samhällena nu lida.n Visserligen! och hade det stått: att söka förekomma och afhjelpa etc. så hade ingenting varit att erinra härvid. Men vi återkomma här till hvad förut yturades: månne icke ifrågavarande pligt äfven tillhör folket sjelf lika väl som styrelsen? Om deremot folket visar likgiltighet för sina egna angelägenheter, och vänjes att endast ropa på regeringen så snart fråga är om en förbättring, så tvifla vi att mycket vinnes med en sådan method. Vi bedje F. R. noga taga vara på att dessa erinringar icke blifvit framställda af något mästringsbegär, men emedan vi anse, att då landet är i behof af all den kraft som majoriteten genom en lugn och fredlig samverkan kan åstadkomma för att erhålla de i alla riktningar så behöfliga reformerna i våra inrättningar, så är det orätt och föga tillfredsställande att vänja publiken i den tankan, att den skall hafva att vänta af regeringen, hvad som i allt fall aldrig kan vinna framgång utan individernas egna förenade bemödanden. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. — En skoarbetare vid namn Ramqvist, boende i huset AM 65 vid Regeringsgatan, har i går med knif skurit sig i halsen, så att han staxt afled. — Enligt underrättelse från Waxholm har kronoarbetskarlen Carl Fredriksson, som äfven kallas Pultusk, i lördags rymt från Rindön. Han är 34 år gammal. 5 fot 6 3. tum lång. har liust hår. blå