Aftonbladet – 6 november 1849, sida 2

en ordlednings upprinnelse. Det är han, som upptäckt, att man bildat ordet cadaver af de första stafvelserna i dessa trenne ord: CAro DAta VERmibus. Han pryddes med. guldsporren för denna upptäckt... Den der torra gubben med krökta ryggen reciterar de första fem sångerna af Dantes Helvete bakvändt, börjande med sista versen: E caddi come corpo morto cade, ända till den första: Nel mezzo del camin di nostra vita. Grefve Fabiano, jag vill äfven presentera er vår namnkunnige. Bonifacio, som har gjort en lärd undersökning för att bevisa, att i trettonde seklet barnen i vaggan sade mamma och babo, och att detta tydligen hade afseende på följande stanza ur XXNXII:a sången af Helvetet: Ni da lingua che chiamai mamma d babbo.r cHvilka män), sade Fabiano, och hvad man blyges att stå framför dessa djupa snillen, då man, såsom jag, knappt kan stamma vetenskapens barnaspråk: mamma d babbol Fabiano antog en mans ställning, som är färdig att knäböja framför höga sekularsnillen. Viani triumferade. Man satte sig till bords. Högtidssalen hade om natten hasugt blifvit prydd; en snabb målare hade med grofva drag i taket uppdragit scener ur Dantes Helvete, efter den florentinska alfrescomålningen af Andrea Orcagna, och artisten hade genom kemiska medel tvungit sin målning att åldras tio år på en natt, hvilket visade, attFabianos passion för Dante icke var en dagens nyck. Kommentatorerna imtogo i början måltiden ytterst allvarsamt; då den första vetenskapliga hungern var mättad, attackerade man den stora frågan, som markis Viani framställt... Fabiano och Octavien utmärkte sig genom allvarlig och blygsam hållning. Sedan de vågat en anmärkning, hvilken en af kommentatorerna tillintetgjorde, underkastade de sig med resignation. Grefve de Mersanes, som aldrig befunnit sig vid en dylik fest, visste ej om han skulle taga den allvarsamt eller på skämt; och höll sig tvekande på afstånd.