Aftonbladet – 5 november 1849, sida 3

samtidens händelser, så har man blott attt vidare efterse hvilka bland samtidens händel-! ser, som Tiden funnit lärorika. Genomögnarl! man för denna forskning Tidsnumrorna för de sednare inånaderna, så finner man isynnerhet förfarandet i Osterrike framhållet såsom lärorikt och prisvärdt. Men hvarföre skall allt detta ske? Jo, för nAftonbladets bemödanden att nedsätta konungamakten, och särskildt för dess framställningar om hvad som händer utrikes, hvilka — det må medgifvas — äro högst olika Tidens framställningar i samma ämne. Tiden erinrar ganska sannt, att omdömet öfver tilldragelserna i! andra länder har, såsom man lätt kan inse,l: en oberäknelig inflytelse på huru man uppfattar inre förhållanden och bedömer regeringens åtgärder,. Häri ligger det ock! Ezempla sunt odiosa är en af gammalt pröfvad! satsy — i att framhålla, rent, kvad som sker utrikes,, ligger otvifvelaktigt någonting besvärande och förhatligt, med hänseende tilll sådana förhållanden och tilldragelser inrikes, som kunde lida af det ijus de främmande exemplen möjligen sprida genom jemförelsen! Men genom påpekandet just af denna omständighet, råkar Tiden oförsigtigt att rubbal. sina stöd, för hela det till grund för statskuppsförslaget uppförda hufvudbatteriet mot Aftonbladet, nämligen beskyllningen att dettå skulle nedsätta komungamakten. Låtom oss för en gång jemföra Tidens bemödanden och Aftonbladets ur denna synpunkt, genom deras omdömen om tilldragelserna i andra länder. Pet kan vara lärorikt kanske för konungamaktens vänner också, att se en gång hvar de verkliga bemödandena att nedsätta henne hafva sitt tillhåll. Jemförom alltså. Aftonbladet erkänner utan tvekan, att det med afsky omförmäler de reaktionära rysligheterna af kenungamaktens sig så kallande försvarare i Neapel, Lombardiet, Ungern, Österrike, och deras svek i Tyskland, Rom och Frankrike. st Tiden försvarar deremot dessa reaktionens handlingar, och söker framställa dem dels såsom rättvisa, dels såsom statskloka. Aftonbladet har sökt framhålla det härmed samtidiga beteendet af konungarne i Danmark, Belgien, Holland, såsom ädelt och efterföljansvärdt. Öfver dessa konungars förtjenster har Tiden antingen iakttagit tystnad, eller yttrat sig med betänkligheter och hån. Aftonbladet har skildrat den af reaktionen tillvägabragta ställningen i Österrike, Ungern, Lombardiet, Neape!, Tyskland och Frankrike, såsom bedröflig eller ömklig. Tiden har framställt den såsom välgörande och förhoppningsfull. Thronens och folkets inbördes förbållanden i Danmark, Belgien, Holland, hafva i Aftonbladet omförmälts såsom lyckliga och förtroendefulla. Härom kunna vi i Tiden knappast upptäcka ett ord. : Aftonbladet har mer än en gång prisat de danska, belgiska och holländska konungarnes visdom att gifva akt på tidens (dock för ingen del den upsaliensiskas) tecken, och ätt derigenom dels upprätthålla, dels framkalla det lugn och den trefnad, som kommit dem och deras folk till del, midt under skakningarne och missnöjet i så många andra monarkier. Hvad särskildt angår tidningspressen, så har Aftonbladet erinrat om dess fredliga ställning till dessa styrelser, och att der den förut — t. ex. i Danmark och Holland, innan styrelsernas aktgifvande på tidstecknen — deltog i oppositionen, der har dess opposition sedermera 8 försvunnit, och klandret förvandlats till samverkan, ja ej sällan till hänförelse och beundran. n Särskildt har Aftonbladet prisat klokheten och själsstyrkan hos konung Fredrik-i Danmark, att gå folkets majoritet till mötes i dess önskan om en förbättrad statsform, och det midt under ett vådligt krig, till trots af enP talrik: aristokratis och byråkratis inkast, understödda af sekelgamla traditioner, och i åsyn af k en rysk flotta, hvilken skulle kunnat gifva ko-ö ning Fredrik samma handtag, som; ryska ar-!Q måen sedan gaf kejsar Frans Josef. ej Till allt detta torde man hos Tiden fåfängt!o söka någonting motsvarigt. Men väl fianer!b mån der mer eller mindre hån öfver både styrande och styrda i de nyssnämnde länderna på Europas nordvestra kontine t. Efter dessa jemnförelser torde man på allvar af kunna fråga: Hvem af de begge bladen — Ti-d den eller Aftonbladet — är det som arbetar fö på att nedsätta konungamakten? b Ingen lugn granskare kan länge betänka sig : öfver svaret. Men detta svar måste bli ännu bi tera bestämdt, om man efterser hvilken lott yt Tiden skulle komma att beskära Sveriges ko-lsj nungamakt, om den kunde förmås att lyssnalsa till Tidens hviskningar. d Månne d:t swulle blifva den lott, som tron-m innebafvarnes egen eftertanka och beslutsamhet, eller kloka statsmäns framställningar beredt åt konung Fredrik, konung Leopold och lfö konung Wilhelm? Visst icke! Deras ställning fö förvärfvas ic e genom Tidens rådslag. så Deremot leda dessa raka vägen till den ställlig ning, som en kamarillas välde och ryska bajo-oC netters hägn beredt åt kejsar Frans Josef.ör Ein sådan belägenhet är för reaktionen den ansenämaste, om just icke för den deri försatte öf monarken. Men hvad afseende fästade reaklig ionen någonsin på en furstes tycke?... 07 När det kommer alltomkring, så är Tiden ilbe Upsala mera verkligt radikal, än alla Stockholms sa -——Må PH År ch (ÅA RR VR JK RR AA a AA RR TOK PN ÖA vv Fr DR BH AS KV FSA mi es PA HM ma ss fal —-—— söndogstidningar tillsammanstagna. är NORGE. : Sedan navigations-akten i England blifvit ut Ipphäfd, har en ny förtjenst öppnats för hanön lelsfartygen. De kunna frakta trälast från!fe janada till England och början dermed är re-lur lan gjord af norska fartyg. ho