tork och trosskusken Peter Ström, båda i Frödeyds socken af Jönköpings län, hvardera en gåfva af 3 rdr 46 sk. bko. För långvarig tjenst: åt trädgårdsmästaren FreIrik Sjögren vid Torpa säteri i Lenghems socken af ulfsborgs län, rättaren Johannes Abrahamsson vid lära i Ljungarums socken af Jönköpings län, skograktaren Niklas Törnqvist vid Ehrendals bruk i Sölermanlands län, gårdsdrängen Per Jacobsson vid 3randstad, gårdsdrängen Jonas Hallberg vid Nygård vå ön Hven, drängen Ola Nilsson i Westra Ramösa, ladufogden Nils Andersson vid Tulesbo, alla i VWalmöhus län, samt drängen Magnus Fredriksson i Skäggelösa Lillegård af Skatelöfs socken och Krono vergs län, hvardera en silfvermedalj att i kedja på röstet bäras; och åt pigan Elin Wallin vid Tulesbo Malmöhus län, pigan Christina Andersdotter i Bö celund af Sandviks socken och Jönköpings län, hvarlera ett silfverkors att i grönt och gult band bäras, amt åt pigan Maria Larsdotter i Rådane af Heselskogs socken och Elfsborgs län, en silfversked med nskription. För barnaundervisning: åt inhysesmannen Joan Olof Afzelius i Gräshult af Mölltorps socken och Skaraborgs län, en gåfva af 235 rdr bko. (P. T.) — — Uti ett bref från Upsala i Götheborgs Handelstidning läses, bland annat, följande: Studenterna hafva, som du kanske hört, organierat sig till en enda öfverläggande och beslutande örsamling i stället för att de förut vore splittrade vå fjorton särskilda kamrar, eller salar, för att ala i Upsalaspråk. Allt hvad som rör corpsen gemnensamt afgöres nu på allmän studentsammankomst. Detta hindrar dock ej att de fordra nationssalarne innu finnas qvar och med dem nationssexorna. Lefve ie gamla nationssexorna! Vi hade just en sådan vå vår sal för ett par dagar sedan. Docenten Petersson var särskildt inbjuden och hedrade oss med tt tal på vers, hvilket jag dock till evinnerlig skada örgätit. Efter de första öfliga skålarne och. talen lyttades borden ut i ett sidorum, musiken spelade upp en munter vals, och man dansade alldeles förvifladt. Man har väl icke annat än pimproviserade lamer, men det går lika bra. Efter dansens slut ör man sin sköna ut till bålen och dricker ett glas ned henne. Och först när bålen är tömd, så är valen slut. Mårtensdagen skola vi åter hafva sexa ned thy åtföljande spektakel, hvarvid ena pjes af L. Kotzebue, som heter Villerval!an, kommer att uppöras. Ben är förut gifven på många sexor, ehuru cke alltid efter konstens reglor. — — Uti Dagbladet för i Lördags läses en insänd varm och sträng artikel, under rubriken: en fråga till tidningsläsare med samvete. Den sår ut på att uttrycka förundran och barm leröfver, att till och med män, som göra anp;språk på heder och bil nieg, till den grad pförneka sitt värde, att de köpa och läsa tidningar, som äro i stånd att öfvergjuta den hederligaste menniska i verlden med strömmar f smädelser och skällsord. — — Hvarföre vill man bjelpa till att utbreda en förpestande batmosfer öfver land och rike? De föraktade ;renhållnirgshjonen, som bortföra den fysiska borenligheten, äro i sanning långt aktningsvärdare, än dessa tidningar, som föra in i menmiskornas boningar och hjertan en moralisk smittan, 0. s. v. Artikeln är undertecknad ianningsälskande tidningslåsare. Det är väl icke så utan att giltiga anledningar kunnat förekomma till en sådan framtällning som den ifrågavarande; men författaen har, enligt vår tanka, begått ett par fel; let ena, att beskyllningen är alltför generel, och derföre gör mindre verkan, än den eljest unnat åstadkomma, och det andra, att han örbiser andra verksammare medel att stäfja let enda. Det är redan längesedan Aftonhlalet fästade uppmärksamheten på det besynneriga förhållande, att här i flera år existerat en idning, hvars osanningar och anfall man hvaren brytt sig: om att vederlägga eller åtala, inder det tiondedelen af hvad der förekommit hätska utfall, osanningar och förvillande delamationer till den enfaldigares förledande risst icke skulle blifvit släppta, om de förekommit i ett annat blad. Hvad har följden varit, om icke att förläggaren begagnat detta orivilegium på ostrafflighet såsom ett kapital, varpå han ockrat till sig slem vinning? Afonbladet har varit den enda, som någongång volemiserat mot dess skandaler, ehuru visst cke ofta. Emellertid finnes förnuftet och sanringen att sätta mot förvillelserna, och lagen tt näpsa angrepp på andras goda namn och ykte, eller uppsåtligen fortsatta lögner. Så änge dessa medel finnas att begagna, men icke nvändas, hvilket för öfrigt icke bör ske i trängdt mål, hjelper det väl knappt att belaga sig i allmänna uttryck. m———— 2 D aa PamAs APP MM FA ss om de