Aftonbladet – 5 november 1849, sida 2

min af godsintbet; och frågade markis Viam: om hans mening angående Rossinis musik. Att tala uppriktigts;såde markisen, tröttar den mig mycket: Det är den allmänna verkan, som dennal musik frambringar, sade Fabiano; jag har aldrig kunnat: höra någon :af Rossinis operor: tilll slut... Markis Viäni, känner ni till Otello ? Jag känner den engelske Otello; den är ett mästerstycke ; jag har sett den spelad i London, i min ungdom, då jag var attache. Jag erinrar mig ännu den rörelse jag erfor, då aktören ropade: Res dig, svarta hämd! Gå ut från din olycksbringande håla ! Den är af Shakespeare, som ni vet. Rossini har imiterat den engelske författaren. Han har endast ej funnit en musik, passande till Otel108 entre. Ja, han har förfelat entreen; jag gjorde nyss samma anmärkning till min vän. För Otellos entrå fordras en ljuf musik, en venetiansk musik, om jag så kan uttrycka mig — ni förstår ?, Fullkomligt, markis Viani — en gondolmusik. Ja, olyckligtvis, har Rossini låtit hänföra sig af tidehvarfvets smak. Ack, tidehvarfvet har en bedröflig smäk, markis Viani., Jag påminner mig ha hört i min ungdom en opera om Dido af Maestro Caravagli... Han dog vid tjugusju år den arma satan!... Det! var en lätt, lekande musik ... en hjertats musik... det var en melodi... Vien Anna diletta!... endast accompagnerad af en viol och en liten flöjt ... en melodi som aflockade oss tårar ... Öm denne Caravagli fått lefvaln Skulle Rossini aldrig kunnat lysa.:.-.) O! säkerligen icke. Rossini, som en mytket snillrik man sade häromdagen, kän aldrig blifva annat än en briljant musikEradotör. Ah, väl Sagdt, markis Vianöl Fru grefvinnan är utan: tvifvel arvär mening; hon har alltid så god småki j . Grefvinnan kastade på Fabiano en förtäckt blick, tindrande af qvickhet, en blick, som be