Aftonbladet – 5 november 1849, sida 1

— Vr — sion. Hon skulle ha dansat hela dagen, om hon upptäckt din båt vid randen af horisonten. O, om du sett henne denna morgon i sin negligå, sin sönderrifna klädning, sitt flygande hår, med sina vackra, små satinsskor utnötta och handskarne söndriga, i denna älskvärda oordning, som vittnade om nattens yra lekar, skulle du ha fallit till hennes fötter, skulle du ha dött af kärlek, Fabiano! Och den andre ... såg den andre henne, han ... den andre?p Anatole de Mersanes? ... han stod hela natten tjugo steg ifrån henne, en bild af förtviflan.n Octavien ... tankarne korsa hvarandra i min bjerna ... Hör, du sade något om den der Anatole i går ... du berättade mig en besynnerlig historia om honom ... Låt oss se, emedan denne man kastar sig tvärt öfver min väg, måste jag känna honom i grunden., Fabiano, skall jag hundrade gånger upprepa för dig samma sak: Anatole de Mersanes är löd i Sorrento, jag har bivistat uppläsningen af hans testamente, och jag har försökt att få gifta mig med hans enda arfvinge i MontbaBon. År jag tydlig?, Huru uppförde sig Viani? Stackars gubbe! Han sof här och der på däcket. Fabiano lade armarna i kors öfver bröstet och gick tyst på hafsstranden, såsom en man, len der öfverväger en plan och ämnar fatta ett beslut. Efter några minuter förnyade han samtalet. Hör mig med uppmärksamhet,, sade han ill Octavien: Huru kallar du denna arfvinge ill Anatole de Mersanes, han må vara död ler lefvande? Virginie de Debard. Godt; denna unga fransyska vålnad borl. iItan tvifvel på Hötel de Michel eller på Malheserkorset vid hamnen. Sök att få reda ler på., Det är ganska lätt. Du känner ju den tredje sångerskan vid arlo Felice ? :