Aftonbladet – 3 november 1849, sida 1

UTRIKES. DANMARKE. Det berättas nu officielt, att konung Fredrik VII genom sändebudet baron Langenau erhållit S:t Stephansordens insignier jemte en skrifvelsa från kejsaren af Österrike. Baron Langenau blef kort derefter utnämnd till storkors af Danebrogsorden. Ståthållarskapet i Kiel skall på eget bevåg hafva gifvit koncession till en jernvägsanläggning mellan Läbeck och Altona. I anledniog af åtskilliga Stesvigska presters vägran att åtlyda bestyrelsekommissionens anordningar, såvida de icke utfärdas i konungens af Danmark namn såsom Hertig af Slesvign, berättar Deutsche Reformp), att man sannolikt kommer att offentliggöra ett bref, som öfverpresidenten Bonin vid kommissionens installerande den 23 Augusti skref till den danske kommissarien friherre Pechlin, hvilkens uppmärksamhet fästes derpå, att ehuru konungen af Danmark i art. 10 af vapenstilleståndskonventionen icke betecknas såsom Hertig af Slesvig, kunde han dock enligt konventionens anda endast såsom Hertig af Slesvig, låta kommist sionen regera i sitt namn. Baron Pechlin hade dock icke velat gifva efter i detta fall. FRANKRIKE. Ofverste Charras har i nationalförsamlingen gjort det förslag att vid alla utnämningar till riddare af hederslegionsorden framdeles bör angifvas de militäriska eller civila förtjenster, som föranledt utnämningen. Orsaken hvarföre Napoleon Bonaparte utmanat Dahirel, är att denne under sessionen den 125 Oktober påstått, att N. Bonaparte sjelf hade röstat för Juniinsurgenternas deportation, hvartill Napoleon Bonaparte nekade. Corcelles utnämning till undervisningsminister synes vara säker; men är dock ännu icke officiel. Det är förut nämndt att ett bref från Falloux högligen förargat republikens president. Detta bref, ställdt till hr de Riancey, redaktör för tidningen ,UAmi de la Religion,, lyder, som följer: Käre vän! Jag skrifver till eder under den djupaste rörelse. Ni gissar utan tvifvel orsaken härtill. Hvilken tröst, hvilken ära för Frankrike, för verlden att en sådan man finnes som Montalembert! Jag betviflar icke att detta tal genom en riklig subskription skall blifva spridt i tusende exemplar; men jag vill dock vara bland dem som bidraga härtill. Var af den godheten och teckna mig för 200 francs. Låt mig tillägga, att man i samma broscbyr borde upptaga hr dela Rosicres tal. Den skulle då blifva en fullständig afbandling, som behandlade saken från alla sidor och vederlade alla inkast. Det är mig icke möjligt att skrifva mer; men ni förstår mig ju? Eder tillgifne 4. de Fallouxs. Garnisonen i Paris skall förökas till hundra tusen man. Flera nya trupper hade redan ankommit. Det berättas att Thiers och Bixio skola ställas under åtal för deras duell. Från alla håll uppträda vittnen, som bekräfta att Thiers verkligen före den 10 Dec. sagt att Louis Bonapartes val skulle vara en skam för Frankrike. Man framhåller ock den omständigheten, att Thiers efter duellen icke yrkat att Bixio skulle återkalla sina ord. En demokratisk tidning innehåller en skrifvelse från de politiska fångarne i S:t Pelagie, hvari de förklara, att de icke längre ämna emottaga den dåliga, otillräckliga och osunda föda, som man gifver dem, och hellre vilja lefva af vatten och bröd, än sätta sig ut för en långsam förgiftning. rPresse yttrar, att Dufaure redan förordnat undersökning i saken. De socialistiska flyktingarne i London hafva sändt en förklaring till Democratie Pacifique och Rcpublique, hvari de förklara, att hvarje socialist kände sig så förnärmad och angripen genom den dom, som blifvit fälld öfver Cabet, som om den träffat honom sjelf. — Dessa tvenne blad hafva blifvit åtalade för att hafva upptagit denna förklaring, som innehåller mycket bäftiga yttranden.