Aftonbladet – 2 november 1849, sida 3

död i Sorrente den 11 Juni 1831. Hvilte han i frid!... Är detta klart? Ganska klart, min vän Octavien dOropega; engast att du kan bedraga dig på denna persons identitet; emedlertid då man betraktar bonem närmare, liknar han icke serdeles en lefvande varelse. Se nu hur han lutar sig öfver relingen med det dystra behaget af en tårpil. Octavien, emedan du kännt honom i Neapel, så gå och förnya din bekantskap med honom. Du skall ej alla dagar få tillfälle att tala med en död på en bal Må göra, följ mig! De två unga männen gingo mot den grupp som bildades af grefvinnan Hortensia, grefve de Mersanes, markis Viano och commodor Hamilton. Octavien dOropega ställde sig ledigt framför grefve Anatole de Mersanes och räckte honom handen. Jag bedrager mig ej, sade han till honom, adet är väl med hr Anatole de Mersanes, som jag har äran tala! Den unge grefven fästade sina ögon på Octavien, och i det han långsamt och motvilligt framräckte handen, gjorde han ett jakande tecken med hufvudet. Ni påminner er mig, sade Octavien, ni erinrar er Octavien dOropega ) Anatole sänkte ögonen mot bryggan, höjde dem mot himlen, strök sin panna med handen och sade: Detta namn är mig okändt. Det hetyder för öfrigt föga, tillade Oetavien leende. Man träffar så många främlingar i Italien, att det fordras ett pro memoria enkom för dem i hjernans lönnlådor. Jag hade ett uppdrag att uträtta hos er, herr grefve, man har anmodat mig att erinra er om madamme Virginie Debard de Montbagon. Anatole de Mersanos visade ingen rörelse: han bugade sig