Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 3

yra begilvit sig till Tallvreten, der Blomqvist och Carlsson, med tilljelp af medhafda yxor, frånbrutit luckan tiil ett af fönstren och sönderslagit en ruta, derigenom Carlsson, Blomqvist och Andersson ingått; att de uti det rum, hvarest de då inkommit och hvarifrån fröken och pigan begifvit sig in i ett inre rum, sedan de läst dörren dertill efter sig, uppbrutit en dragkista och derutur tagit åtskilliga persedlar, hvilka Andersson emottagit och burit till fönstret samt utlemnat till Bergenholtz; att sedan Carlsson tillropat fröken Ehrengranath att utkasta 4100 riksdaler till dem hvardera, med hot att de eljest skulle inkomma till henne, samt hon derpå svarat sig icke hafva några penningar, hade dörren till det rum, deri fröken sig befann, blifvit af våldsvsrkarne öppnad, hvarpå, i detsamma Andersson skulw igå genom:den öppnade dörren, ban af en yxa erbaliit det hugg i armen, hvarefter han ännu bar sår; och att de derefter genast skyndat sig ut och begifvit sig på hemvägen, medtagande de af dem tillgripne effekter. Till följd häraf och efter derom erhållen befallning, har kronobetjeningen nu häktat och till länsfängelset insändt jemyväl Gustaf Carlsson och Anders Gustaf Bergenholtz. — Ett lönmord begånget på Götha elf. I Wenersborgs tidning läses följande berättelse: Skepparen Anders Andersson från Strandnorum i Inlands Nordre härad af Bohus län, förande elfbåten Horngäddan, hade för en och en half vecka sedan under hemresa från Götheborg, hvarest han försålt en last ved och derföre uppburit omkring 300 rdr i penningar, gått i land midt för Bäcks gästgifvaregård, för att efterhöra ytterligare vedbefraktning, och derunder lemnat qvar å båten sitt enda biträde, båtkarlen Erik Olofsson från Rörstorp, Gerdhems s0cken och Wäne härad. Efter besöket på Bäck, der skepparen samspråkat med åtskilliga personer, bade han vid skymningen om aftonen begifvit sig ned åt elfven, för att gå ombord på sitt fartyg, men har sedermera icke varit synlig. Erik Olofsson deremot ankom i land påföljande morgon och tillkännagaf, det skepparen icke återkommit till fartyget, samt begärde och erhöll tvenne personers biträde, hvarmed han upphalade båten till bryggan vid Thorskogs bruk, der han lemnade densamma och begaf sig åt sitt hem. Då skepparen var känd som en redlig, pålitlig och nykter man, den der icke i oträngdt mål lemnade sitt fartyg, och hams plötsliga försvinnande, å ena, samt Erik Olofssons beteende, å andra sidan, föranledde några af skepparens anhöriga att anställa forskningar, derunder man allt mer och mer kom till visshet derom, att Anders Andersson blifvit afdagatagen, hvarföre misstanka skäligen föll på Erik Olofsson. Sedan förhållandet blifvit anmäldt hos kronolänsmannen i Tunhems distrikt, begaf denne sig genast: till Erik Olofssons hemvist, der det vid anställd undersökning befanns, att Erik Olofsson, som föröfrigt är stadd i torftig belägenhet, hade vid sin hemkomst varit försedd med mycket penningar, dermed han betalt åtskilliga skulder, hvarjemte i dess gömmor återfunnos flera af skepparens kläder, jemväl desamma Andersson hade på sig då han sist var i land vid Bäck, ur hvilka sednare knapparne likväl voro borttagne. I följd såväl häraf, som af de osammanhängande berättelser om åtkomsten af kläderna m. m., hvilka undföllo Erik Olofsson i undersökningstillfället, är det fullt påtagligt, att denne mördat och rånat Anders Andersson samt derefter kastat dennes lik i elfven. Erik Olofsson blef också, ehuru han förnekar brottet, af bemälte kronolänsman, på för handen varande skäl, gripen och den 17 dennes införpassad till härvarande kronohäkte, för att vidare försändas till konungens befallningshafvande i:Götheborgs och Bohus län, der ransakning kommer att företagas. j Oss veterligen har den döda kroppen ännu icke blifvit återfunnen, ehuru forskning derefter företagits.