Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 3

ma RA CT EUT ET DM SPRERSPERERY BSESUEVISve JATREER AVE KL få härå fästa deras uppmärksamhet, af hvilkas åtgärd verkställigheten af mötets beslut beror, så mycket mera som kännedomen af dessa förhandlingai bör vara väl spridd, innan man nästa sommar åter sammanträffar, för att fortsätta de öfverläggningar hvaraf början blott är gjord. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. I dag på förmiddagen kl. half 40 omkullkörde en dräng vid Röda Bodarne en enka, vid namn Brita Catharina Hansdotter, som dervid lärer blifvit illa skadad i ena armen och sidan. Hästarne skola, enligt berättelse, blifvit skrämda och drängen haft svårt att få håll på dem, så att felet icke lärer ligga hos honom. — Tornväktaren i Kungsholmen har förliden måndagsnatt råkat ut för samma missöde, som hans YTkesbroder i Storkyrkan, endast med den åtskillnad, att han påskyndat tiden och tutat elfva, då klockan icke varit mer än 7, till 44. Också lärer han icke undslippa att böta för sin brådska; hvilket för en tornväktare måste vara så mycket kännbarare, som böterna utgöra mer än !,,:del af lönen. — Förliden måndagsafton kl. 41 infanfivsig å södra polisvaktkontoret gardisten vid kongl. 2:dra lifgardet, Az 42 Bender, med anmälan, att han kl. 40 samma afton blifvit på gatan nära Danviks tull af några okända manspersoner öfverfallen, dervid de frånröfvat honom hans mössa och en ost, samt med en knif sönderskurit hans kläder och lindrigt sårat honom i ena axeln, armen och örat, Han hade intet kännemärke på våldsverkarne och hade aldrig sett dem förr. — I går middag observerades af polisuppsyningsmännen Samuelsson och Holm på Appelbergsgatan en mansperson, som bar en brun klädesrock under armen. Tillfrågad hvem som var egare till rocken, svarade han att han köpt den i ett klädstånd, men kastade den derpå ifrån sig på gatan och tog flykten. Polisbetjeningen, som genast eftersatte honom, uppbann honom dock snart och afförde honom till norra polisvaktkontoret, der han erkände att han stulit rocken i ett klädstånd på Oxtorgsgatan, hvilket eges af klädmäklerskan Christina Granberg. Tillfrågad hvem han var, uppgaf han falskt namn och bostad, men igenkändes af någon att vara stalldräng från Engby i Bromma socken och heta And. Svensson, hvilket han slutligen medgaf. Vid härom hållet polisförhör erkände han äfven tillgreppet, äfvensom rocken igenkändes af Christina Granberg, som återfick densamma. — I dag på morgonen anträffades förre drängen Thunqvist liggande död uppå en kölna uti bryggaren Lychous gård vid Göthgatan. Thunqvist, som ej lärer haft något hemvist, hade der tagit nattherberge och aflidit genom os. Liket är till bårhuset affördt för att af läkare besigtigas. — En f. d. positifspelare vid namn Jovin, som förut varit tilltalad för ett brott, hvilket blifvit rubriceradt som rån, men fälld endast för första resan stöld, hvarefter han tillbringat en god tid på Rindön, har sedan, enligt hans egen uppgift i går i kämnersrätten, gjort en tur till Götheborg och derefter återkommit till hufvudstaden. Då han icke fann porten öppen till det logi, der han ämnade taga in, begaf han sig utom Gamla Kungsholmstullen och tillbragte natten på backen. När han dagen derpå kom till staden, begaf han sig till södra hamnen. Så berättade han sjelf. Emedlertid hade, samma natt han skulle hafva legat på backen,en stöld blifvit verkställd i ett hus vid Kungsholmsbrogatan, och vittnen hade i polisen berättat att de aftonen förut sett Jovin i samma hus. En del af de stulna effekterna hade blifvit försålda i ett klädstånd af en enka vid namn Björling eller Jernberg, och hon hade uppgifvit att hon mottagit dem af Jovin. Denne nekade likväl till all vetskap om målet, sade sig icke hafva varit i huset och så mycket mindre på gatan, men kunde icke gå ifrån att han i porten talat med en kringvandrande musikant. Målet uppskjöts. — En gesäll hade för någon tid sedan till kämnersrätten instämt sin mästare, snickaren Rambach, under åtskilliga påståenden, hufvudsakligen gående ut på att han skulle blifva fri från sitt arbete hos R. och erhålla ersättning. Sv-randen gjorde invändning mot domstolens behörighet, och kämnersrätten förklarade sig icke kunna upptaga målet. Sedermera har det blifvit anhängiggjordt hos embeisoch byggnadskollegium, der hr Rambach med motbok visat, att gesällen erhållit 78 rdr och derföre häftade i skuld hos honom. G-sällen ville icke erkänna den summa hans hustru till hushållets behof utbekommit, under det han sjelf gått och svirat, men ett vittne intygade att han lemnat henne rättighet att uppbära penningar hos mästaren, och kollegium dömde gesällen att fullgöra kontraktet samt qvarblifva i hr ambachs tjenst. — Såsom misstänkt att hafva deltagit i det rån, som natten till Söndagen den 7 i denna månad föröfvades hos hoffröken Ehrengranath på Tallvreten å Wermdön, har kronolänsmannen Burström häktat och till Stockholms länsfängelse införpassat statdrängen Gustaf Andersson från Hemmestatorp och drängen Per Carlsson Blomqvist från Nohlsund. Vid häktandet nekade båda att hafva varit i brottet delaktige, ehuru till stöd för misstankarne i detta afseende förekom: emot Gustaf Andersson, att han å venstra armen hade ett större sår, för tillkomsten hvaraf han icke kunde göra nöjaktig reda, men hvilket förmodades vara detsamma, som fröken Ehrengranath tillfogat den ena af rånarne; och emot Blomqvist: att han bestämdt igenkändes af den piga, fröken Ehrengranat hade hos sig då rånet föröfvades. De hafva likväl, efter närmare besinnande i häktet, vid med dem sistl. Thorsdag den 25 dennes anställdt förhör, erkänt att de begått ifrågavarande förbrytelse gemensamt med rättaren Gustaf Carlsson vid Hemmesta och torparen Anders Gustaf Bergenholtz i Grindtorpet under nämnde gård. Om gerningens föröfvande hafva de hufvudsakligen uppgifvit: att Gustaf Carlsson varit den, som från början framställt förslaget att begå rånet för att åtkomma penningar, som fröken Ehrengranath förmodades äga; att Carlsson, Ändersson och Blomqvist redan lördagsaftonen den 29 nästl. September haft för afsigt att fullborda missgerningen, och sent på aftonen i sällskap begifvit sig åstad och ärnat under vägen vinna Bergenholtz till följeslagare, derom han förut vore vidtalad af Carlsson, men att, då de vid förbigående af hans stuga försport att han vore sjuk, hade de för den gången afstått ifrån gerningens fullbordan; att de lördagen d. 6 i d. m., efter förut på dagen skedt aftal, åter på aftonen sammanträffat och alla