Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 2

3:o Högst nödiga förbåttringar med hår seende till armåeens: aflöningsoch beklädnadsförhållanden ; befordringslagar ; rekrytering; tjenstgöring och manskapets pensionering. Alla nödvändige, jag vågar påstå det, så framt en obotlig kräfta icke för framtiden skall inrota sig. 4:0 Den i sitt närvarande skick ändamålsvidriga och statsmisshushållning innebärande, beväringsexercisens försvinnande. 5:o Inrättandet af allmänna skjutföreningar, såsom enda säkra medlet till förvärfvandet af den nödiga skjutfärdigheten. 6:0 Inrättandet af landtstormen; denna högst vigtiga tillökning i försvaret. Härtill kommer slutligen: att landtförsvaret, ordnadt på sätt som det af mig åberopade förslag innehåller, och hvars hufvudgrunder i det föregående blifvit anförda, skulle medföra en besparing af 1,000,000 rdr banko. Det som af mig i det föregående blifvit framstäldt har sin grund uti min individuela öfvertygelse; den bör respekteras äfven af dem, som icke dela densamma, synnerligast som det för den uppmärksamme läsaren icke bör synas tvifvelaktigt, att fosterlandskärlekenoch nitet varit det enda, som den förestafvat. Frågan är i öfrigt af den art, att den måste af så väl vederbörande som allmänheten blifva tagen i öfvervägande. Må detta ske med den oväld ärendet kräfver, och under ständigt ihågkommande, af hvad man icke nog ofta kan upprepa, nemligen: att armeåen, jemte allt hvad den tillhör, är till endast och allenast för statens skuld, och att således alla de betänkligheter, dem enskilda intressen uppställa, böra utan tvekan gifva vika, så snart de komma i ringaste strid med det allmännas. Må man icke säga att hvad jag föreslagit är overkställbart; ty regeringsformens 57 8 jäfvar denna invändning. Jag skulle dock önska att detta angifna medel icke blefve af nöden att använda, ehuru jag i motsatt fall icke anser ett ögonblicks tvekan böra uppstå om hvad som bör åtgöras. Närvarande och kommande generationer skola dö; men hvad som aldrig bör dö, det är: Sverige såsom ett sjelfständigt land, bebodt af elt fritt folk och styrdt af en konstitutionel konung. Blifve derföre den svenska lösen, den, som alltid skall blifva min: fosterlandet framför allt! G. M. S.