Aftonbladet – 31 oktober 1849, sida 2

ampa som i samma ögonblick föll på min kamals ansigte, såg jag att det var samme man om uppväckt rörelsen på teatern genom sin nvishet att begagna en kikare. Jag är glad att se det ni kom ut segrandep, sade jag. Ni förfäktade tappert den personiga frihetens sakp. Ni syftar på mig och kikaren, svarade han. pHvilket dumt tyranni de försökte mot mig! Om man lyssnar till dylika fordringar skola vi snart se dem uthvissla en man för det han nyttjar en patenterad lur eller ett par himmelsblå glasögona. Det fullkomliga lugn med hvilket ni mötte deras anfall, var beundransvärdt,, sade jag. )Det såg en stund ut som om det skulle bli en personlig strid. Jag har alltid funnit, fortfor mitt sällskap, patt personer som öfverlemna sig antingen i allmänhet eller undantagsvis åt något slagsintryck, alltid äro poltroner. Att så är bevisades i kikareaffären. Hjulens buller hindrade utbytet af några fler anmärkningar, och inom tre minuter uppnådde vi i säkerhet the Globe. Brukar ni supera? frågade min nya bekantskap, då vi inträdde i hotenet. Fordom brukade jag det, sedan jag vant mig dervid genom en lång rad af baler och aftonnöjen, men nu på sednare tiden har jag lagt af detn. Några ostron och ett glas al Blancards gnistrande vin kan säkerligen icke skada, sade min kamrat, i det han ställde sina steg mot matsalen.