Aftonbladet – 26 oktober 1849, sida 2

väftet. Aftonbladet har redan längesedan för! in del gjort allmänheten uppmärksam på hr E:s bemödanden för folkskolorna genom utgifvandet af denna journal. En Afhbandling Om fasta klasser inom läroverk med ämnesläsning och fri flyttning, hvarmed 5:te häftet börjar, och som till författare har br 4. IT. Bergius, ådagalägger på ett öfvertygande och tydligt sätt ofördelaktigheten, ör att icke säga den nära till orimlighet gränande inkonseqvensen, af att bibehålla slutna s. k. fasta) klasser i en skola, der man för öfrigt har ämnesläsning och fri flyttning. Framställningen är just nu af så mycket större vigt att tagas i allvarligt betraktande, som man finner regeringens i cirkuläret den 6 sistl. Julii uppgjorda skolreglering, åt hvilken man i många all har så stora skäl att lyckönska sig, likväl denna omständighet, liksom i åtskilliga andra, hvaröfver vi i det föregående tillåtit oss några oförgripliga anmärkningar, utgå från systemet af fasta och fria (rörliga) klasser i samma skola, hvilket vi väl från ett och annat håll hört berömmas som en god medelväg eller öfversångsformation från det gamla till det nya, men för vår del anse menligt till den grad, att det verkligen i visst fall kan anses sämre in sjelfva det gamla-skolväsendet i sin helhet, samt i est annat afseende försvårar den reform, som med de fria klasserna i öfre afdelningen af en efter den kongl. regleringen inrättad sköla åsyftas. Hr Bergius visar, att man genom denna inrättning ånyo, ehuru i annan form, men troligen med ännu skadligare inflytelse; applifvar sjelfva den söndring inom skolverket, som man genom förenande af gymnasium och nederskola vill upphäfva. Dessutom tillkomma många enskilda olägenheter. Vi anse saken så allmänt angelägen, att af publiken och skolmän inom alla grader och i alla orter behjertas, att vi utbedja oss uppmärksamhet för hr B:ii egna ord, hvilka vi taga oss friheten att här till större delen citera: Vi vilja undersöka — säger hr B. — huruvida cke de olägenheter, som man (genom gymnasii och nederskolas sammanslående) vill forekomma, om fasta klasser införas i ett läroverk, hvars anordning öfrigt grundar sig på ämnesläsning och fri flyttning, icke allenast komma att qvarstå oförminskade, utan fastmer na framkallas, hvarigenom större delen af de fördelar gå förlorade, som af det nya systemets införande förväntas. Vi antage således ett fullständigt läroverk, som utgöres af 6—38 klasser, af hvilka de 2 lägsta äro fasta med hvar sin lärare, under det att ämnesläsning och fri flyttning eger rum i de återstående. I ett sålunda organiseradt läroverk är tvådelningen ännu fullständigare utförd, än den vid läroverkets fördelning i skola och gymnasium tillförene varit; emedan undervisningen i de båda afdelningarna meddelas efter tvänne helt och hållet skiljda systemer. Då några yttre olikheter emellan det gamla läroverkets båda afdelningar kunnat med tiden leda till sådana söndringar, som vi i det föregående anfört, hvilka följder för framtiden har man väl att vänta af en söndring i de delar, som till sitt inre väsende äro så skiljaktiga och hvarandra motsatta. som de inom det nya läroverket föreslagna? Det äldre läroverket har åtminstone till någon del afsett nödvändigheten att låta gossens första skoltid, då han äfven genom de yttre formerna behöfver vänjas till stadga och säkerhet, vara befriad från genom läroverkets organisation framkallade, alltför starka rubbningar i studiernas gång. Det nu föreslagna läroverket vill deremot till de första skolåren förlägga en öfvergång mellan tvänne hvarandra motsatta undervisningsformer, som, skadlig när helst den inträffar, under dessa tidiga år utöfvar en så mycket skadligare verkan. Under de båda första skolåren, då allt inom skolan för gossen är nytt och just derföre utöfvar på honom ett så mycket varaktigare intryck, skall han göra bekantskap med en läroform, som omedelbart derefter skall utbytas mot en annan och ej var ämnad att hos honom slå djupare rötter eller frambringa mognade frukter. Efter uppflyttningen till den högre afdelningen; för hvilken den lägre hvad formen angår, icke kan anses såsom förberedande, skall han åter använda en lång tid för att göra en för honom alldeles ny bekantskap med det nya lärosättet, hvilken ej kan blifva förtrolig förr än de intryck, han under de två första ären emottagit, till en del hunnit afnötas. Att härigenom måste uppstå en osäkerhet hos honom om det rätta sättet för kunskapers inhemtande, hvaraf sjelfva kunskapsförrådet omedelbart kommer att lida, dä det så nödvändiga sammanhanget saknas, inser hväår och en; likasom det är tydligt, att de så vigtiga första skolåren icke kunna medföra sådana frukter och så säker grundläggning för en harmonisk utveckling, som äro att förvänta af en ostörd och oafbruten fortgång på en efter samma system utstakad väg. Ett bland hufvudskälen, hvarföre man yrkat fasta klassers bibehållande för det lägsta skolstadiet, har man hemtat från den föreställningen, att gossen under denna tidiga åldersoch skolperiod är i stort behof af lärarens omedelbara och ständiga handledning, hvilken: man ansett den nya skolinrättningen icke-kunna så fullständigt meddela, som-den: gamla. Den sanning, som häruti synes ligga och till en viss grad äfven under närvarande förhållanden ligger, bar likväl sin grund i ett de äldre läroverken. herrskande missbruk, att till lärjungar antaga gossar, förr än de fullständigt inhemtat erforderliga och äl ven i skolordningen föreskrifna förkunskaper. Kan deremot gossen vid intagningen i läroverket fullkomligt obehindradt läsa och förstå modersmålet, så bör man äfven från hans första inträde i skolan lära honom att inse, att hans egen sjelfverksamhet nu och allt framgent utgör det första och nödvändigaste vilkoret för grundliga kunskapers vinnande. Man hyser i det afseende en oriktig föreställning om det nya skolsystemet, sådant det i nya elementarskolan i Stockholm är utfördt, att man tror lära-: ren vara förhindrad att lemna de yngsta lärjungarna den ledning, de behöfva. Härvid har man likväl föreställt sig, att blott en enda lärare var tillstädes på det gemensamma lärorummet, i hvilket fall han möjligen ej skulle få tillräcklig tid till meddelande af behöflig undervisning åt ett stort antal lärjungar. Då likväl nästan alltid flere lärare äro samtidigt närvarande, så befinna sig äfven de yngsta lärjungarna under beständig uppsigt af en af dem och åtnjuta hans omedelbara undervisning. Men läraren sysselsätter sig blott med ett inskränktare antal lärjungar på samma gång, och har derigenom tillfälle att göra ett noggrannare afseende på hvars och ens fattningsgåfva och kunskapsförråd, och meddela en derefter närmare lämpad undervisning, än det är möjligt, då han, såsom i det gamla läroverket; skall muntligen meddela, undervisning åt en mer eller mindre talrik klåss, Att undervisningen, långtifrån att förlora af ett sådant förhållande, tvertom måste i hög orad dernå vinna. är lätt att inse då man he