Aftonbladet – 25 oktober 1849, sida 2

Hr Ferdinand Vogels andra konsert (i Tyska kyrkan). Denna hr Vogels sednaste produktion bade en flertaligare publik än hans föregående, och skulle säkert haft en ännu större, om ej den ogynnande väderleken inträffat på eftermiddagen. Konsertgifvarens nummerval visade en intressant omvexling af musik i andlig och profan styl, af klassisk och romantisk karakter, utan att dock i något fall fela mot den pietet, som både rummets helgd och instrumentets majestätiska allvar (hvad orgeln beträffar) fordrade. Främst fästades uppmärksamheten vid de tre stora namnen från den ante-mozartska perioden: Gluck, Seb. Bach och Händel. Konserten öppnades nemligen med den i sin tragiska värdighet, sin enkla storhet så herrliga Alceste-ouverturen; mellan andra och tredje numret öfverraskades man angenämt af den ej i programmet upptagna Esdur fugan ur Le clavecin bien tempårå (IT. 7.): ett af Bachs mest spirituella och populära arbeten i denna väg, som af konsertgifvaren utfördes förträffligt och isynnerhet gaf honom tillfälle att utveckla sin färdighet i pedalens behandling. Den mest storartade effekten frambringades dock af Händels imposanta Halleluja (satt för orgel och basuner), hvilket på en gång gaf en lyftning åt tanken och känslan, som säkert ej af någon åhörare så snart skall förgätas. Af egen komposition gaf hr Vogel på begäran den förut bekanta fantasien: Graftoner, hvari han utvecklade ett verkligt mästerskap i registreringen, och en grundlig kännedom om orgelns mångsidiga effekter. Tyvärr stördes verkan af detta nummer genom några aliquot-toner, som utan spelarens förvållande gjorde sig i otid gällande, — Dessutom hörde man ock på orgeln en vacker fantasi öfver hafsnymfernas sång ur Oberon. På organo-harmonikan gaf konsertgifvaren ett intressant arbetadt preludium öfver den Lutherska koralen : Vår Gud är oss en väldig borg, Hvarvid han med fördel använde instrumentets olika klangfärger och i synnerhet visade den styrka, hvaraf dess ton är mäktig. De mildare, något mystiska tonfärgerna använde hr Vogel förnämligast uti Nattfantasien, hvari han på ett smakfullt sätt inflätade bönen ur Friskytten, ehuru detta stycke för öfrigt syntes oss något långt — samt i pastoralen Alpherden, som isynnerhet afhördes med ett omisskänligt allmänt intresse. Omvexlande med konsertgifvarens nummer hörde man ett par manskörer, utförde af Folksångföre ningen. Hr Vogel har i dag afrest till Upsala, hvarifrån han i nästa vecka lärer återvända hit. Vi hoppas att den mindre gynnande årstiden ej skall afskräcka honom från att före sin slutliga afresa från hufvudstaden gifva ännu ett prof af sin lika solida som underhällande talang. —U— — 2