BLANDADE ÄMNEN En fiskarhistoria som är sann. I Dahls socsen Thorsåkers pastoras i Ångermanland tilldrog sig viren 1846 följande märkvärdiga händelse: Torparen Michel Jonsson, ortens glade och skicklige spelman, men tillika en skicklig och lycklig fiskare, lade en söndags afton i Leds sjön ut sina nät. Han hade ännu på qvällen i vestfickan sin kyrkdåesa en liten vacker silfverpjes om ungefår 9 lod. Bå han nu lutade sig öfver båtkanten, bar så illa till att den kära dosan föll ur fickan och försvann i djupet. Den qvällen hvilade troligen fiolen. Men hvad hände! Ungefär en månad derefter var åter den beskedlige Michel Jonsson ute på fiske, och vitjade då sina ståndkrokar. Fiskafänget var godt och ibland andra fiskar fick han en gädda emellan 40 å 42 . Redan glad af sin rika fångst blef han ännnu gladare, då han vid hemkomsten öppnade gädåan och bland annat innanmäte äfven fann sin förlorade dosa, som ännu i dag bär märken efter den glupska fiskens tänder. Händelsen är red. meddelad af i orten boeende trovärdige personer, som försäkrat sannfärdigheten af densamma. — EN SCEN FRÅn UnGERN. Vid stranden af Plattensjön ligger en liten by vid namn Szölosi; derstädes tilldrog sig nyligen en händelse, som måste röra äfven den mest bittra magyarfiende. En husar från Görgeyska härafdelningen, bördig från denna by, kom hem. Hans kropp var betäckt med sår, ty han hade med sin häst bevistat 31 drabbningar. Han fann sina föräldrars hus stängdt. På sina efterfrågningar hos bydomaren fick han efter långt dröjsmål å den sednares sida det nedslående tillkännagifvande, att så väl hans föräldrar som äfven hans syster aflidit under hans frånvaro. Skakad af denna underrättelse sprängde han, utan att hafva svarat ett ord, derifrån. Andra dagen återkom han. Han hade erhållit en fördelaktig anställning), yttrade han till domaren, och behöfde ej den förmögenhet hans föräldrar efterlemnat. Härpå förordnade han, att samtliga qvarlåtenskapen skulle förvandlas i penningar och den inbragta summan användas för krymplingvordna honveder, som icke kunde arbeta. För att öka fonden, bifogade han dessutom några hundra gyllen, hvilka han bar hos sig. Den andra morgonen hörde man i byen tvenne skott, och då man forskade efter orsaken till desamma, fann man husaren på sina föräldrars graf jemte sin trogne häst döde. (L. W.) — ANEKDOTER. En professor i kemien hade vid en föreläsning i gymnasiet ställt i ordning ett elektriskt batteri och sade till sina åhörare: Sen j, mine herrar! denna flaskas innehäll är så starkt, att det är i stånd att döda en menniska och bedöfva en 0oxe. Händelsevis kom professorn vid dessa ord batteriet för nära, det urladdade sig och kastade talaren till golfvet. Studenterna sprungo fram för att bistå honom, men det var onödigt, ty med orden : Gud vare lof, jag blef blott bedöfvad! reste sig professorn åter upp. — På dörren till en guldsmedsbutik på Vesterlånggatan i Stockholm fanns en papperslapp med följande påskrift: Om ingen är inne i boden, så var god och ring på klocksträngen,. En muntergök läste detta, tittade in i boden genom rutorna; och som ingen syntes till der inne, ringde han af alla krafter. Guldsmeden kom genast och öppnade inifrån och frågade mycket artigt hvad som befalldes. Ingenting, min bästa herre, svarade muntergöken; som jag i förbigående läste att man skulle vara så god och ringa, om ingen vore i boden, så ville jag visa er den lilla tjensten sedan jag sett att det förhöll sig sån. — En smed på ett bruk i Westmanland fick nyligen tandvärk i en ihålig tand. Värken var svår; smeden var dock i sin förtviflan ej rådlös: han packade krut i tanden, så mycket som den kunde rymma, och tände på med en svafvelsticka; explosion skedde och tandvärken försvann; men smeden trodde att halfva hufvudet var borta (H. L. T.) — En drucken gick hem från krogen just som månen stod full på himlen. Sedan han en stund betraktat den, sade han, bröstande sig: Behöfver inte göra dig så vigtig, för det du en gång i månaden är full; jag är full hvarenda dag, jag! — Kan inte ni säga mig om det der är solen eller månen ? frågade en drucken, som tagit sig allt för mycket till bästa, en förbigående. Jag beklagar att jag ej kan säga er det, svarade den tillfrågade; jag är fremling här. — Då en soldat i teoretiska examen blef tillfrågad, hvad han hade att göra om han komme till en officerare för att rapportera någonting och denne bjöde honom ett glas vin; svarade hän hastigt: Det förekommer aldrig!