i en fullkomlig atomism förekommas. Ämnesläsning både för lärare och lärjungar eger rum i den öppna skolan, ambulatorisk ämnesläsning inom den slutna. Sådant är skolans yttre. Beträffande dess inre organisation, d. v. s. sättet och ordningen för arbetet, ämnenas fördelning i de särskilda klasserne, samt disciplinen, har man sökt begagna sig såväl utaf de erfarenheter, för hvilka man har nya elementarskolan i Stockholm att tacka, utan att derföre anse sig böra rent af efterbilda densamma, såsom ock af den erfarenhet lärarne vunnit genom sin tjenstgöring, dels vid det gamla läroverket, dels ock i synnerhet vid den förr nämnda privata läroanstalten, en grundsats, hvilken man, såsom af det föregående torde vara klart, äfven följt i det yttre. Sålunda äro sättet och ordningen för arbetet så till vida enahanda med hvad i nya elementarskolan praktiserats, att arbetet i allmänhet sker å lärorummet och under lärarens ögon. Man har dock icke ansett sig böra helt och hället utesluta hemläsningen, utan begagnar ännu hemlexor, hvilka dock icke äro af större omfång, att deras öfverläsning för de yngre blott böra upptaga en och för de äldre ungefär en och en half timmes tid af qvällen, sedan de allmänna lektionerne blifvit afslutade kl. 5 och af den beskaffenhet, att privat undervisning icke är af nöden för dem som ega vilja att arbeta på egen hand. Någon egentlig kursläsning efter den nya elementarskolans method har man icke för afsigt att vid skolan begagna, obetaget dock de lärjungar, som vilja och kunna, att jemte den statariska läsningen under lärarens handledning arbeta framåt. Enahanda är förhållandet med monitörsystemet. Det är i närvarande ögonblick omöjligt att begagna, alldenstund äfven de äldsta inom skolan äro för unga att dertill vara tjenliga, och för resten icke behöfligt, då lärarne sjelfva, såsom ock bättre är, ännu hinna med att sköta de särskilda lexlagen. Beträffande ämnenas fördelning i de särskilda klasserne, tillåter oss icke utrymmet att denna gång meddela någon detaljerad uppgift på kurserne för hvarje klass — de äro också till en del ännu icke fullt bestämda. Vi inskränka oss derföre till att anföra det vigtigaste. Till grund för språkbildningen komma hädanefter modersmålet och tyskan att läggas, i stället för latinet, som fordom härtill af helt och hållet traditionella orsaker begagnades. Första klassen läser intet annat språk än svenska. Tyskan vidtager i andra klassen. I den tredje göres början med latinet, samt med franskan för dem som icke läsa det förra språket. För dem deremot som läsa latin begynnes det franska språkets studium först i den fjerde klassen Undervisning i grekiskan lemnas endast i femte och sjette klasserne. I christendom meddelas undervisning hela skolan igenom; i den egentliga dogmatiken först i de öfre klasserne. Studerandet af fäderneslandets historia börjas vid inträdet i skolan, af den allmänna först i femte och sjette klasserne. Arithmetik och öfningar i linearteckning göra i de lägsta klasserne hörjan till mathematikens studium, hvarefter längre upp geometrien vidtager. Skriföfningar anställas med lärjungarne i alla ämnen der detta är af nöden och så fort de kunna anses dertill mogna. I disciplinarisk väg bafva inga särdeles förändringar varit af nöden. Redan under flera år har man. sökt uppehålla diseiplinen på aktning och förtroende mellan lärare och lärjungar såsom dess allmänna grund, i stället såsom fordom genom fruktan. Den mundltliga tillrättavisningen och varningen utgör den första straffgraden. Den andra består i förseelsens upptecknande i den s. k. Anmärkningsboken, en uppfinning som alltjemt visar sig på det högsta verksam i åvägabringandet och underhållandet af en jemn, lefvande vexelverkan emellan familjen och skolan. Kroppsstraffet tillämpas efter regeln först sedan de moraliska straffen visat sig otillräckliga, då den felaktige, såsom det heter, nedflyttas i strykklass; utgör den 3:dje graden, hvarefter relegation följer såsom den fjerde, sedan den felaktige visat sig oförbätterlig. Det är dock hvarje lärare obetaget att undantagsvis genast använda kroppsstraffet, med förbigående af de begge första straffgraderne, ifall han någon gång pröfvar detta vara af nöden. Ett begrepp som man för framtiden vill göra sig till en hufvudsak att hos lärjungarne inplanta, är begreppet om lärjungarnes jemlikhet inom skolan, eller att den ene inga andra företräden eger framför den andre, än dem, som med nödvändighet äro en följd af öfverlägsna kunskaper, större flit och ett noggrannare uppfyllande af sina skyldigheter i allmänhet. Inom skolan, som man gerna kan kalla barnens, den af det yttre oförderfvade mensklighetens samhälle, bör väl om någonstädes denna jemnlikhet kunna blifva verklig, hvilken ingen an: an aristokrati äger än själens, inga andra företräden än sedlighetens och den personliga förtjenstens, men hvilken man inom borgerliga samhället vill anse såsom en utopi. Och redan i denna grundsats, efter vårt sätt att se, en af den nya skolans lifsprinciper, eger den ett omätligt företräde framför den gamla skoleförfattningen, hvars stränga hierarchiska öfveroch underordning icke blott emellan läroverkets 2:ne stora afdelningar skola och gymnasium, utan äfven emellan de särskilda klasscrne inom hvarje afdelning, födde af sig en mängd låga och lumpna känslor af afundsjuka, fåfänga och inbilskhet, och lade grunden till en skef uppfattning af så väl mensklighetens förhållande i allmänhet, som samhällets i synnerhet. Sådan är i korthet den plan efter hvilken, måhända med några detaljförändringar, arbetet vid härvarande skola för framtiden kommer att fortgå, — sådan den form denna skola nu fått och med hvars utvecklingshistoria inom denna kommun, man trott sig böra göra allmänheten bekant. mRNA