——Srrr den tydliga afsigten att prångla honom på dig. Jo, det är sannerligen en friare som är oemotstindlig, skrattade hon. Jag har verkligen för god tanka om din smak och ditt omdöme, att frukta något af bonorm. Jag tackar dig! sade Cecilia leende. Men, ser duv, återtog den lifvade unga frun, du har ett så känsligt sinne, en engels hjerta. Och jag finner, att tant ständigt framställer sin son i en dager, som skall väcka ditt intresse och deltagande. Hon vill gifva honom ett sken af lärd. Ack, du milde Gud! skrattade hon, kastande sig tillbaka i soffan; vet du hvad han studerade i morse? Jo: handbok i husmedicinen, och det tror jag helt visst är den enda bok han läst. Ja sån, svarade Cecilia med en likgiltighet, som förtretade talarinnan. Du bör tro mig, min lilla Cecilia, sade hon lifligt; ty jag känner honom, Gud nås, ganska väl Det är det komplettaste få som Gud skapat, och dertill en sjuk och eländig stackare. Jag tycker det är verkligt oförskämdt att vilja narra en ädel och älskvärd qvinna till giftermål med ett sådant kräk. vÅh, om hon tillåter något sådant, så tycker jag att hon ej är att beklaga, om hon får ett fä, efter ditt uttryck, ty då är hon troligen ett fä sjell. Gud hvad du är förståndig! utropade den överraskade frun, låt mig kyssa din sköna panna, du tänker alldeles som jag anade, och det besparar mig att säga något om baronerna Ruterbaum, hvilka planer äro alldeles desamma som tant Amalias. Baron Thure är likväl en ganska vacker karl, och kärleken, min dyra Cecilia, den besegrar alltid förståndet. Du bör likväl veta att jag känner denna unga man. Han är helt och hållet utbrunnen och utlefvad. En egenkär usling nedsänkt i skulder och betraktande i dig endast dina pengar, är han långt ifrån att känna verklig kärlek för dig. Han skulle, som man, endast bedraga dig cch lemna dig ensam med din smärta sedan han ruinerat dig, bånskrattande åt dina qval