Aftonbladet – 24 oktober 1849, sida 1

sigtet och omfattande hennes knän, helsad henne på det mest hjertliga och ömma sätt. Det är kanske orätt, hviskade assessorskar hastigt, att göra dig uppmärksam på en högst smärtsam sak, men jag tror att Eugenies upp: förande ej är utan sin lilla egennytta. Jag skall vidare tala med dig derom en annan gång. Jag håller så mycket af min snälla tant. Jag heter också Cecilia, liksom du. Det är efter dig som jag heter såx, jollrade barnet, smekande hennes hand. Jag vwill vara din flicka. När mamma far, vill jag vara qvar hos dig. Får jag det, söta tant?, Kära barn, du alldeles tröttar ut din tant, afbröt modern, som nu hunnit frem till Cecilia. God morgon, min lilla syster! Förlåt den här yrhättan, som så skrynklar till din vackra klädning och pratar dina öron fulla med sitt joller.n Med sina lexor, borde hon rättare sägan, hviskade assessorskan åt Cecilia med ett surt leende. Apropos om lexor,, hviskade Eugenie, som uppfångat ineningen, så är du tvungen att säga mig hur kusin Wilhelm kunde sin. Jag tyckte tant sett nyss och förhörde honom i; husmediein ?, Den förnärmade frun, som äfven i sin ordning uppfångat hviskningen, alldeles som det var uträknadt, blef röd som sjalen kring benres hals, men låtsade som hon ej hört något. Hon gick likväl och hopsamlade något rätt raftigt att betala den unga frun med, då lagnan Portsten och de båda baronerna anlände, nbegripna i ett ifrigt samisal, cch förjagade len oro, som dessa hätska anfall förorsakade len stackars värdinnan. Under vandringen hemåt sällade sig baron Chure hastigt till Cecilia och saktade smånin-: om sina steg för att derigenom tvinga hennel. tt göra detsamma; men assessorskan och Eu-( enie rättade sina rörelser efter deras och tillntetgjorde hans planer, med en envishet, som tömde kens tålamod. la