Aftonbladet – 24 oktober 1849, sida 1

SMÅSAKER AF N. XX. EN ARFTAGERSKA.) Jag tror att jag afbröt någon intressant lektyr,, smålog Cecilia, visande på den uppslagna boken. I så fall ber jag er vara ogenerad, min kusin; ty jag ämnar i alla fall ej uppehålla mig länge här. Nej, Herre Gud, gå icke bort för det, stammade herr Wilhelm förfärad, utsträckande handen. Jag kan gerna låta bli att läsa då jag får ett så godt sällskap. Jag... jag... Nu var det slut med alla rediga tankar för den arma herr Wilhelm, som ordentligt hopPade till vid sin egen djerfhet att säga en så stor artighet, och fåfängt försökte att komma i silt esse igen, så mycket mera, som han hörde en otålig hostning bakom häcken, der han lemnat sin mor. Om min... om jag ... började han åter i half förtviflan, skall gå någonstädes, så kunde min kusin få följa med, kanske ? Ceciiia böjde sig ned och rättade några qvistar på ett blomsterstånd, för att dölja det löje som hon ej kunde återhålla, då den stackars kusinen så vände ut och in på den förut tafatta meningen. Ack! se vår lilla värdinna,, hördes nu fru Lindens röst, och den goda frun, som nu fann för godt att blanda sig i samtalet, klef fram ur sitt gömställe, med den mest naturliga öfverraskning målad på sitt skinande ansigte. Du är då så frisk som en liten rosenknopp., Jag finner till min blygsel, svarade Cecilia i likgiltig ton, patt jag är sednare synlig än alla mina gäster, ty är det ej min syster som kommer der med ett af sina barn, och längre bort tycker jag migse baronerna Ruterbaum. Ja jag tror väl, svarade assessorskan kort. Min lilla Cecilia, fortsatte hon efter en lätt . hostning och sedan hon öfvertygat sig att hennes son försvunnit: Jag är säker på att du ; ) Se A. B. MM 241, 233, 244, 246 och 9247.