Aftonbladet – 23 oktober 1849, sida 2

rinran från Allonbladets sida, det 1 somras 1e iftonbladet meddelade, men ogrundadt befun-ip ja, ryktet om konstberidaren Chiarinis död.!k lär företer sig dock någen skilnad. Chiarinils ade verkligen vid fallet af en häst blifvit illasl kadad, ett rykte att han dött af denna skadals; ade verkligen utbredt sig och det hela an-lfö ick en olyckshändelse. Den berättelse åter, varom här förut varit fråga, var icke af så-!v lan art. Författaren hade sjelf gifvit den enlfc yftning och tydning af så graverande art, somld nåste göra den till en kalomni, i fall uppgif-!st en var falsk, att detta ovilkorligt bordt föritsätta skyldigheten att vara viss på sjelfvala örhållandet, som lades till grund för omdö-lg net, och detta i samma mån som artikeln varls gnad att väcka uppseende för personernass kull, som den angick. Man kunde för öfrigt icke gerna göra en erinran i fogligare och skonsammare ordalag in den som. förekom :i Aftonbladet; dylika nafva vi flera gånger förut framställt någonsång till andra tidningar, såsom Friskytten och Folkbladet, och vi kunne icke se hvarföre det lå skulle vara ett majestätsbrott, att utan bitterhet utöfva samma rätt vid detta tillfälle; sådant får väl hr Sjöberg lof att vänja sig vid, utan att derföre svara med förolämpningar, och det så mycket hellre, som den pompösa titeln Folkets Röst berättigar till stora anspråk. Vi hade likväl kanhända icke alls rört vid den ifrågavarande historien särskildt, om icke några andra omständigheter tyckts visa någon allmän benägenhet hos hr Sjöberg att se allt på den svarta sidan, hvilket vi anse för ett misstag i utgångspunkten, ty det kan väl i alla fall icke antagas, att allt eller största delen af hvad både regering och myndigheter och de bättre lottade i samhället företaga sig, är skälmstycken och dålighet; och det är derföre ett fel att falla in i en ton, som låter förmoda en sådan mörk föreställning. l, Verlden är en blandning af ondt och godt,lf som få hållas med hvarandra. Det ondas maktjic är -visserligen stor och det är en förtjenst atti! framdraga missbruk och dåligheter, isynnerhet ! om man kan bevisa dem. Men hr Sjöberg bör , icke taga illa om vi bemärka, att den verkliga , folkets röst i sjelfva verket älskar rätt och if t S t t 1 I I 1 ss mA mm HY MAO sanning, att delatörer och obevista anklagelser deremot aldrig i längden varit rätt omtyckta, att det är en antagen regel att man bör undersöka innan man dömer, och att, om pressen så mycket felar mot dessa reglor, att den förvandlas till ett slags venetianska lejongap, der angifvelser af alla slag mottagas utan urskillning, samt-andr.s goda namn och rykte afrättas, så händer det; att opinionen. slutligen, trött vid ett sådant tyranni, låter sjelfva yttranderätten, umgälla detsamma: Vi böre också tillstå, att det i detta hänseende länge nog förekommit påfallande, att de konservativa, de servila och de grå publicitetsorganerna, under det de ofta med häftighet anfalla Aftonbladet, som likväl städse bemödar sig om måtta i sitt framställningssätt och jemväl undviker all ytterlighet i grundsatser, så hafva de sällan eller aldrig haft något att ammärka om t. ex. Söndagsbladet; tvärtom tyckes det nästan som om de funne behag i sjelfva -den råhet, som der framträdt, för att sedan deraf kunna hemta förmenta argumenter mot den liberala pressen utan undäntag. Kan det-icke då vara skäl, att någon liberal organ gör en ny tidning uppmärksam, på angelägenheten af att icke falla in i sådana fel, hvarigenom, om också ickel yttranderätten, åtminstone aktningen för den-l samma kan löpa fara? I öfrigt torde det ännu vara för tidigt, att yttra sig om hr .Frans Sjöbergs tidning då man: ännu endast sett tre numror:deraf. Likväl! vilje vi begagna tillfället att med detsammal: yttra några ord med anledning deraf, att hr Sjöberg formligen uppträdt såsom socialist, en berömlig eller en fördömlig syftning allt efterl som begreppet socialism användes. Har hr Sjöberg gjort sig väl reda för skillnaden härutinnan emellan det sanna och det falska, hvilket sednare anstiftat så mycken oro i Frankrike? Några utfall emot kapitalisterna ochl serdeles en artikel om England såsom kapita-l lernas land, hvilken innehåller flere villfarelser, synas gifva någon anledning till den slutsatsen, att hr Sjöberg är nog mycket böjd attl omfatta äfven den sidan som väl är jemförelsevis den lättaste, men icke den nyttigaste för! det allmänna, då det för vinnande af samhällsförbättringar icke kan vara någon lofvande utväg att i broderlighetens namn väcka och be-l arbeta afundens och hatets lidelser emellan de serskilda borgerliga klasserna samt att utfara i fördömelser mot kapitalerna. Detta synes! förutsätta att man icke inser, att det likväll är kapitalerna som skapa arbetsförtjenst, och att ingen lider så mycket som arbetaren deraf,! om kapitalerna bortskrämmas ur rörelsen. Detl ligger en orättvisa i lagstiftningen, om denna gynnar rikedomen med serskilda förmåner på! massans bekostnad; sådant kan ske på fleral sätt, synnerligast genom de hinder som in-l! skränka friheten att förvärfva egendom, att få tillbyta sig lifvets förnödenheter för bästa: möjliga pris och att få föda sig med hvilken! loflig näring som helst, äfvensom genom poli-l: tiska privilegier, gunstens sättande framför för-: tjensten vid befordringar m. m. och det är enj: förtjenst att kunna utpeka till rättelse sådana obilligheter i lagar eller styrelse; men att deklamera emot sjelfva rikedomen, penningen, kapitslerna skall, om det ock förskaffar någon popularitet för tillfället, hos de okunniga alltid i längden mest skada dem, som! derigenom vilsr föras, emedan det väcker rädsla och reaktion hos medelklassen, utan hvars medverkan likväl inga reformer till massans bästa! kunna genomdrifvas. Hvad är det som ökar efterfrågan af arbete och höjer arbetslönerna samt sålunda sätter arbetaren i tillfälle att förbättra sina vilkor? Ingenting annat än konkurrensen af kapitalerna, som väcker företagsamheten för att draga afkastning deraf. en annan sida åstadkommer öfverflödet på kapiRR TRA AR FA