Aftonbladet – 20 oktober 1849, sida 2

ch herrskare, hans Svenska majestät, blifvit hitsänd för att upprätthålla ordningen. (Vapenstilleståndskonventionen af den 40 sistl. Juli art. XL) Men ordningen skall enligt art X upprätthållas genom landets förvaltning i enlighet med de bestående 1acarne. Men nu kunne vi, hr general, — ni som genom edert uppträdande hos oss visat eder fullkomliga obekantskap med härvarande lagliga tillstånd — till eder upplysning lemna det tillförlitliga meddelande, att till och med vid den tiden, då Danska oket ännu tryckte oss, ingen medborgare i en SehleswigHolsteinsk stat hvarken faktiskt eller juridiskt någonsin varit underkastad prygelreglementet. Vi måste gifva sanningen äran och tillstå att icke ens vår erkefiende, dansken, då han ännu hade makt öfver oss, vanhedrat sig sjelf ända derhän att med prygel hota fredliga medborgare, mot hvilka alls tnlel förekommit. Ni, hr general, ni öfverbefälhafvaren öfver de så kallade neutrala trupperna, har förvärfvat den sorgliga äran att öfverträffa danskarne i en punkt, för hvilken vi simpla medborgare ej känna något annat uttryck än råhet. Vi inna eder icke hvarken såsom menniska eller militär, ni är för oss en alldeles obekant storhet; vi vete icke, om ni förvärfvat edra generalsepåletter i gamachetjenst (im kammaschendienste) eller i förmaket eller på slagtfältet; men det veta vi, att deticke behöfves synnerligt mod att mot värnlösa medborgare spela en sådan ol, hvilken ni med sjelfbehag synes hafva åtagit er. Är ni verkligen, hr general, en så stor vän af ordning och lugn, välan! så visa då eder bravur mot pöbeln i Flensburg. Der, under edra egna ögon, fins det ännu nog att ordna och nog att lugna. Der insulteras ännu dagligdags stilla medborgare af de tappre, der instörta dagligen banditer beväpnade med knifvar i privata hus, der har det — tack vare den Svenska neutraliteten ! — kommit så långt, att knappast något anständigt fruntimmer af Tyska tänkesätt mer kan visa sig offentiigen. Der således. hr general! i edert pärmaste grannskap, är ett vidt fält för eder verksamhet. Ni kan förvärfva eder landets tacksamhet, om ni ville rdda de tysksinnade Flensburgarne mot det dana pöbelväldet lika kraftigt som ni uppträdt mot ss, Apenrades tysksinnade medborgare. Peremot blomstrar sannerligen icke någon lager för eder hos oss, om ock en i våra ögon föga hedrande dansk orden skåoile derföre blifva eder beskärd. Vi hafve utan all militär upprätthållit ordning och lugn under svårare omständigheter än nu, och vi behöfva icke hotelser af en sådan bjelte, som ni, för att icke lemna laglighetens väg. — Såsom edra åsigter om neutralitet och opartiskhet synas afvika från våra, så torde väl ock en dylik skillnad finnas i våra åsigter om hedern. Vi anse, att en man af heder icke på god turkiska utan anledning hotar en hel stads invånare, i deras borgmästares namn, såsom spetsbofvar och lösdrifvare, med prygel. Vär djupt kränkta hederskänsla har ingifvit oss dessa ord angående edert beteende, som utan tvifvel i edra egna ögon synes vara ganska hederligt. Vi skole appellera till den allmänna opinionens domstol i edert eget fädernesland. Det förenade Norge-Sverge må döma, om edert förhållande skall upprätthålla de nordiska vapnens glans, den nordiska stammens ära ren och obefläckad inför det civiliserade Europas ögon. Vi frukta icke denna dom, ty huru skulle vi kunna hysa den tanke, att Norges hugstora folk, eller svenskarnes ädla nation, hvilkas aktningsvärda representanter vistas bland oss, nedsjunkit till asiatiska halfbarbarers kulturgrad. Apenreade den 4 Okt. 4849: (Underskrifter.) Till hr generalmajor Malmborg, öfverbefälbafvare för de såkallade neutrala trupperna i hertigdömet Slesvig, för närvarande i Flensburg. Berlingske Tidende. innehåller en vederläggning al ifrågavarande pryglingshistoria, men uppgifver icke på hvad grund den kan förneka 4 penradeboarnes uppgifter. oo o— I Östgötha Correspondenten läses följande korrespondens från Slesvig: Flensburg den 3 Oktober. Belåtenheten med general Malmborg såsom befälhafvare är ganska stor. I öfrigt klagas öfver det enformiga och orklösa i ett lefnadssätt, som har intet annat ändamål än att vara neutral. På ett ställe kalladt Klippan, i Flensburg var dansnöje i slutet al September. Dit inkommo 4 permitterade artilleriister af Wendes reg:te och 30 norska jägare, dan: Isande om tappert. Men snart aflägsnades dansörerne af norrmännen, som alla med sablar började danse inbördes så våldsamt, att artilleristerne, som suttc på bänkar kring väggarne, fingo, med tydlig afsigt a norrmännen att förolämpa de förre, jemna slag a sablarne eller huggarne, som promenerade kring ar: tilleristernas ansigten. Tre af förste konstaplarne ankommo, anmanade norrmännen till skick och fred men erhöllo till svar: Lefve norrmännen, ul mec svenskarne, hvarpå norska huggarne i ögonblicke konfmno utur skidorna och började dansa på sven skarnes ryggar. Naturligtvis drogo nu svenskarnt blankt och tilltygade norrmännen så allvarligt, at inom 40 å 43 minuter voro alla norrmännen, 3 stycken. utur huset, somliga illa sårade och örat pi en temligen nära afbugget. Sedan har häröfver hål lits en mängd förhör, utan att bufvudsakligen upp lysa, ty norrmännen neka att de blottat klingan ehuru de dermed afhuggit förste konstaplarnes epå letter. Man vet ännu icke resultatet af uppträdet. I politiskt efseende är i Flensburg ett yttre lugn men — — i den del af Slesvig, der preussare ärc stattonerade, råda oordningar, excesser och öfverallt trotsighet och olydnad emot regeringen, som doch håller med manhbaftig hand i tyglarne. Huru det är, måste men frukta att de rigtig slesvigholsteinarne möjligen försöka ett ströftåg. Åt minstone har svenska artilleriet å sista dagarna myc ket noga försetts med allt, för att kunna på minste signal fyra af sina eldgap. — Förbittring är sinnes stämningen hos tyskheten i Slesvig. Den börjar äf ven att i enstaka röster böja sig mot sjelfva preus sarne, som dock voro de första att understödja sles vigska yran och ännu tilläfventyrs, om också hem ligt, understödja den. L. T. Hadersleben den 8 Oktober. Tröit att ligga på ett ställe, har jag gjort en liter tur öfver till Flensburg och kan helsa från edra östgöthar. De hafva nu blifvit förlagda i kaserner, seden de förut njutit af inqvarteringslifvets behag ho: enskilde. Ordspråket säger väl att ombytet förnö