Aftonbladet – 19 oktober 1849, sida 1

ÅA OO l oktrojeringen och den nuvarande medgörliga kammaren. Inträffar härvid att den tyska riksI dagen fordrar mer och röjer mostånd, så kommer den ofelbart att behandlas på samma sätt som den förra preussiska: den blir upplöst och ledamöterna hemskickas igen, hvarefter en ny oktrojerad grundlag erbjuder medel att sammankalla en ny och medgörligare riksdag. Befinnes detta mindre lätt att utföra inom hela Tyskland, än det varit i Preussen, så kommer hela spelet att slutas med en diplomatisk kongress. I värsta fallet har man baI jonetterna att tillgå, och man skulle vara ännu mer oskicklig än man är, om man icke med detta biträde och genom välberäknade oktrojeringar kunde gå i land med allt hvad man önskar. Profstycket här i Berlin är onekligen förledande i detta afseende. Vi hafva här nu en Första Kammare, som är mera ministeriell än ministeren sjel, och förkastar dess förslag såsom alltför frisinnade. Vi hafva en andra kammare utan ett spår till opposition och till hälften bestående af embetsmän, hvilka, på sätt märkliga rön ådagalagt under de sista dagarre, måste rösta efter befallning, vid äfventyr att alsättas eller förafskedas. Reaktionen ilar hos oss bakut, med oupphörligt vexande brådska, för att återkomma till det ärorika tillståndet af år 1847 eller — som det nu mera kallas — till Preussens gamla konstitution — likasom detta tillstånd hade inneburit en aning ens om någon konstitutionalitet! Andra Kammarens verkligen konstitutionella parti — detta svaga, jemrande och i allt medgörliga parti — sträfvar, under ändlösa bedyranden om sin lojalitet och sin piet-t, att snappa upp en och annan spillra ur det allmänna skeppsbrottet, för att åtminstone rädda skenet af en grundlag och vid hemkomsten kunna inbilla kommittenterna att den består af mer än blotta papperet. Man kan icke tänka sig något ömkligare, än den så kallade grundlagsrevision, för hvilkens utfärdande vår oktrojerade riksdag hetes vara sammankallad. Man reviderar bort allt hvad som har ett sken af året 1848, och undergräfver hvarje stöd för ett okränkbart rättstillstånd. Allt hänskjutes till en stundande lagstiftning: till så kallade särskilda stadganden, men i sjelfva verket framtida undantagslagar, dem regeringen bemyndigas att utfärda, angås ende tryckfrihet, personlig frihet, föreningsfrihet, kort sagdt, alla de nyss erkända konstitutionella grundrättigheterna. Huru skulle vi väl kunna vänta någon tilledsställande författning, något lugn, någon ordning, någon återuppkomst af den förlamade Ånäringsfliten, när hvar dag sålunda ökar det ömsesidiga misstroendet och den allmänna otillförlitligheten? Man må, under dylika förhållanden, icke förundra sig öfver, att femtusen (53000) våningar för närvarande stå öde i Berlin, medan till och med, midt under revolutionen 1848, endast 4000 lemnades toma, för att, omedelbart derefter, återbefolkas nästan fullständigt. Lika litet kan man undra på krambandelns ömkliga veklagan öfver förfall och bristande afkastning; ty i misströstan öfver framtiden nödgas hvar och en afnämare inskränka sina behof till det. ytterst oumbärliga, under den inrotade farhågan för en ny revolution. Hvarifrån denne skulle komma, är väl mindre klart; men äfven de stilla i landenar se sig skyggt omkring på hvad som tilldrager sig; och sjelfva de så kallade bondeföreningarnep, hittills reaktionens tillförlitligaste stöd, begynna sätta sig i opposition mot ministeren. Bönderna och de mindre godsägarne yrka trygghet för de materiella fördelar, som 1848 års revolution tillerkänt dem; — de fordra att äfven de stora godsägarne ändtligen måtte, i öfverensstämmelse med dessa tillerkännanden , erlägga grundskatt och den större förmögenheten bistå den mindre vid statsutskyldernas utgörande; — de fordra att det medgifna upphäfvandet, emot billig lösen, af de gamla feodalbördorna, ändtligen måtte bringas till verklighet; — de fordra en rättskaffens kommunalordning, utan undantagsstadganden till förmån för vissa klasser — de fordra stadfästelse på den medgifna jagträtten på egna ägor, med upphäfvande af främmande jagträtt derpå; m. m:, m. m., De hafva fått ögonen öppna på allt detta, och betrakta derföre uppmärksamt hvad de aldrig sågo förr: styrelsens förehafvanden; och de varseblifva nu att ministörens nya lagförslag öfverallt vända om till det gamla. Sålunda har nu misstroendet begynt sprida sig äfven till den ofantliga massan, till bönder och smärre godsägare. Möjligen kunna de någon tid föras bakom ljuset genom skenkonstitutionalism, hvilken de äro alltför nyinvigda i politiken för att kunna genomskåda ännu; men misstroendet öfvar skarpsyntheten, och att sveket ändtligen en gång blir tydligt äfven inom denna stora krets, det förstå våra berlinare redan, och deraf deras fruktan för en ny revolution. Ur denna synpunkt kunna de icke hafva så alldeles orätt. : Huru vår andra kaminare är beskaffad, röjde sig tydligt i förra veckan, vid revisionen al grundlagsutskottets 108 8. Väl lämnades denna 8 oförändrad och med detsamma folsrepresentanternas rätt till utskyldsbevillning uch utskyldsvägran : men dagen derpå antogs ett amendement, som gör hela grundlagsstadgandet illusoriskt; ty genom detta amendement beMyndigas styrelsen att fortfarande indrifva den samla. bevillningen, till dess att begge kamrarne förenat sig om den nya. (Forts.) UTRIKES. De med dagens post ankomna utländska tidingar gå från London till den 9, från Paris, Frankfurt och Wien till den 11, från HamJurg till den 13, samt från Köpenhamn till len 15 dennes. DANMARK.