Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 2

flera hundra tusen ducati i ersättning för förluster, som engelska undersåter lidit under sednaste revolutionen på Sicilien. Konung Ferdinand skall hafva afslagit denna fordran. Från påfliga amnestien äro uteslutna: 9 ledamöter af provisoriska regeringen, 200 ledamöter af grundlagsstiftande församlingen, 12 triumvirer och ministrar, 14 regementschefer, 6000 personer, som erhållit amnesti 1846. De afsatte embetsmännens antal är 4000. Den upplösta gensdarmerikåren utgjorde 300 man. Således äro tillsammans 13,235 personer uteslutna. Uppgräfningen af Roms forum börjades den 3 Oktober. Alven i trakten omkring Rom skola gräfningar företagas, i synnerhet vid Ostia. Om Garibaldi berättas, att han förr varit i fiera år värdshusvärd i Cincinnati och der genom arbetsamhet och redlighet förvärfvat betydlig förmögenhet. Han var så älskad och aktad i staden, att när han skulle resa derifrån (1838) flera af de anseddaste personerna sammankommo för att tillkännagifva sin ledsnad. Resan då yttrade han: En revolution utbryter snart i Europa, och då måste jag vara närvarande.n Genonr Yenedigs kapitulation har österrikiska flottans styrka stigit till: 4 fregatter af 48—64 kanoner; 6 korvetter af 46—24; 8 briggar af 46—20; 5 goeletter af 10—12 kanoner; 5 ångfartyg hvardera bevärade med 4 kanoner af gröfsta kaliber och ett postångfartyg. beväradt med 2 små pjeser. Österrikiske militärbefälbafvaren i Venedig har förbjudit hvar och en att derifrån utföra eler handla med alla mellan den 22 Mars 1848 och den 28 Augusti 1849 utgifna tryckta skrifter, koppareller stentryck, målningar, bildhuggeriarbeten, teckningar o. d., som hafva afseende på de under nämnde period timade händelser. Alla sådana produkter skola anmälas hos censurafdelningen af kejserliga ord: ingsstyrelsen. Afven handeln med de materialer, som erfordras för berörde produkters åstadkomiwande, är förbjuden — allt vid vite af fängelse och böter. Sicilianerna hafva blifvit så skonsamt behandlade af den till deras tyglande utsedde generalen Filangieri, att han vunnit allmänt bifall på Sicilien; det är så stort, att han lätt skulle kunna blifva vald till styresman derstädes, om en ny hvälfning inträffade, och man befarar derföre att han blir utbytt mot en mindre populär befälhafvare. — Mellan Sicilianerna och Kalabreserna, särdeles de närmaste grannarne, synes det fordna goda förståndet vara för lång tid tillintetgjordt genom Kalabresernas uppförande när Ferdinands troppar återceröfrade Sicilien. När Messina plundrades vid innevarande års början, kommo en mängd kalabresiske frivillige öfver från Reggio, i sällskap med de neapolitanska tropparne; de voro föga verksamma medhjelpare åt dessa i striden mot Messina, men när segern var gifven och plundringen skulle börjas, visade de sig fullkomligt hemmastadda i yrket. Medan de schweiziska legoirupperna fikade efter mat, vin och cigarrer, och de infödda neapolitanska torterade invånarne för att tvinga fram deras penningar, silfver och juveler, slogo Kalabreserna sig ned på dyrbart husgeråd, lastade sina båtar dermed och förde det öfver till Reggio, och de kalabriska småstäderna och byarna långsåt sundet, der kojorna nu äro på det praktfullaste möblerade. Detta faller Sicilianerna mer i ögat än hvad de för öfrigt mistat, och spänningen mellan invånarne på ömse sidor om sundet är till följe häraf sådan, att Sicilianerna icke mera såsom fordom besöka de vanliga högtiderna i Kalabrien. I slutet af September firades en stor högtid i Reggio, som räckte i tre dygn och slutades med en allmän illumination i staden och fyrverkerier samt festliga eldar på de kringliggande höjderna; men från Messina sågs knappast någon besökande derstädes. Denna försakelse, af ett så glädtigt och njutningslystet folk som Sicilianerna, anses som ett utomordentligt tecken till djupt hat.