Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 2

så korrt. Men hvad bryr jag mig derom, här är min hela verld, tillade hon med en liflig och varm åtbörd mot sina båda åhörare, och den leende naturen som omgaf dem. Inför er är jag ju ändå alltid barn, men se då Walfrid på min födelsedagsgåfva, se så fint och så vackra färger. Ja det ser jag nog, men sannerligen jag förstår hvad det är. Skall du kläda dig i detta skynke, så blir du hvarken klädd eller oklädd., Nej, ser du, när jag ligger och sofver på marken, så plåga mig ständigt mygg och flugor, och så fann jag en dag på, att jag kunde få ett förträffligt skydd af fyra käppar nedsattai jorden med ett nät öfver. Jag gaf Sara del af min upptäckt och nu har hon redan uppfyllt min önskan. Sara hade emellertid hällt i kaffet och själf tagit sig deraf. Hon rörde nu flitigt i koppen för att göra sig obemärkt, och visa sig likgiltig. Om du verkligen vore så barnslig som det nu låter, sade den gamla herrn leende, ,så skulle jag knappt töras att uppfylla din tants önskan, lika litet som min egen. . Min tants känner jag redan, men är din då så vigtig?, Ja! ganska vigtig och den kommer ej att gå igenom utan mycket tal och dispyter, ået anar jag. Hvarför det, svarade hon allvarsamt; du vet att hvad du anser klokt och bra, det faller mig ej ens in alt ogilla., Det är vanligtvis det. . Det är då något ovanligt. Om du vore några tiotal yngre, så skulle jag sitta 1 väntan på ett frierin, skrattade Cecilix;nu vet jag ej hvad jag skall tro. Om du ändå skulle vilja tillbjuda mig .din hand? Ja sannerligen, svarade han med ett sardo niskt leende, blir det icke kanhända det enda medlet att åstadkomma min önskann.