Aftonbladet – 17 oktober 1849, sida 2

Theatern i Köpenhamn. (Ur en korrespondens i Malmö Snällpost.) Som bekant, har innevarande är föregått en gcenomgripande reform med den kungliga teaterns bestyrelse, i det den foråna collegiala formen blifvit afskaffad och de hittills varande teaterdirektörerna, Lewetzow, Adler och Collin lemnat plats åt en enda, nemligen professor Heiberg. Det skulle visserligen vara mycket för tidigt att redan nu, då blott en månad af den nya teatersäsongen gått förbi, af teaterns verksamhet derunder vilja sluta till hänsigtsmässigheten af de iverksatta förändringare, helst den nya direktören ännu icke kunnat handl: med fullkomligt fria händer, då dessa i flera hänseenden, särskildt med hänsyn till de uppförda sceniska mnyheterna, varit bundna af den förra direktionens beslut. Så hade båda de i September månad uppförda originala nyheterna: Slegtningerne, vaudeville af en anonym deme, och Astbetisk Sands,, Justpel af Hostrup, redan blifvit antagna till uppförande af den förra 1teaterdirektionen, och hvad som derföre kan vara alt invända mot dessa styckens berättigande att komma på scenen, måste således under alla omständigheter falla den till last. Vaudevillen Slegtningerne (författarinnan är en ung dam från Jutland, jfr. Hansen, som förut skrifvit ett lustspel: Avertissementet, som föll igenom, och ett par noveller), är en fullkomlig obetydlighet, en temligt matt efterklang af En söndag på Årrager, men som likväl genom det förträffliga utförandet, särdeles Phisters högst geniala framställning af en gammal engelsk lord, och genom några rätt lyckliga kupletter behagat den delen af publiken, som icke bryr sig