Aftonbladet – 15 oktober 1849, sida 2

säga henne, att familjhemligheter bör man aldrig röra vid.n Fam ljhemligheter! upprepade den gamla qvinnan med ett godmodigt skratt. Hvad är det för ena familjehemlighetar, att jag frågar hur dan er förra matmor var. Jo, jon, svarade gubben djupsinnigt, men med en min som tydligt uttryckte hur gerna han både berättade och frågade. Se så, nu tycker jag, att den der pelaren är förträfflig, elter hur tycker Stylin? vände sig madamen till sin hjelpreda, i det hon visade på den ena af de stolpar, som uppehöllo soltältet och den hon klädt med blommor och en sorts fint skogsgräs.n Jo den är kostbar, svarade Stylin i det hen höjde sig på tåspetsarna, vände hufvudet åt båda sidor och skred långsamt bakåt; helt säkert skall den falla i smaken. Jag mins en gång, det var den nådiga fru patronessans trettionde fördelsedag och min dygdädla madam kan föreställa sig alt jag, jag spritt ensam, siratade ut en triumfbåge, som var åtta fot och tre tum hög, sex fot och en tum bred. Fru patronessan fann den dråplig, för att icke säga mer. Nå, då måtte Stylin fått taga natten till bjelp, om jag får döma efter den fortfärdighet jag har fått prof på nu. Jag ber om ursäkt, jag har bistått så ofta som jag blifvit påkallad. Det är alltid min regel att icke gripa in i andras pligter.o Men nu får jag lof alt be Stylin gå ifrån regeln och sätta den der blommien deruppe. Den lille gubben sträckte och räckte sig allt hvad han förmådde, svettperlor utsipprade på hans fårade panna, han hoppade så högt han ;kunde, reen det var lika fåfängt. (Forts. följer.)