Aftonbladet – 13 oktober 1849, sida 2

iu i llvItL UULUSL HUV ut IHUHCUCLI SUL ilsa lats för hans lilla dotter; och berättar att äfven expenser, 43 rdr 30 sk., måst till sista skärfven go tgöras af dessa allmosor. Om föremålet för morgondagens sockenstämmor. Den korta historiska framställning, som förekom i gårdagens Aftonblad, angående hvad som före det närvarande ögonblicket biifvit vidvjordt till vinnande af en förbättrad natibevakning i hufvudstaden, skall läsaren utan tvifvel finna hafva varit nödvändig för att med mera säkerhet leda sig till ett omdöme vid jemförelsen emellan de båda olika systemerna som stå stridande emot hvarandra, nemligen å ena sidan en civil och på en mängd spridda linier af hufvudstaden utbredd bevakning, som man kallat stationerad, emedan den rörer sig endast inom kortare afstånd, och å den andra en militärisk nattpatrullering af gendarmer, som nu eger rum. För att kunna stadga ett sådant omdöme, är det både nyttigt och nödigt att veta hvilka hinder och svårigheter varil orsaken att den redan beslutade civila nattbevakningen under polismaktens öfverbe(äl, men municipal förvaltning, icke kunde komma till stånd. Man skall här, likasom vid många andra tillfällen, finna hurusom främmande intressen eller rätthafveri förstått att vanställa enkla och redan afgjorda sakförhållanden. Det är nemligen ewt ostridigt factum, som bekräftas af en mängd ännu tillgängliga handlingar, att husegar e en gång utdömt det nuvarande systemet såsom i hög grad otillfredsställande, och att regeringen genom sin sanktion på den nya stadgan åtminstone indirekt gifvit sitt bifall ull detta omdöme. Erfarenheten har också lemnat talrika bevis derpå, att den nuvarande patrulleringen icke förmått hindra de gröfsta inbrottsstölders begående. Hufvudstadens invånare hafva ännu i friskt minne, att väl igenstängda, med starka jernbommar försedda fönsterluckor och dörrar till butiker, belägna i den mest bebodda deien af staden, såsom t. ex. den nedre delen af Drottninggatan, hunnit med våld uppbrytas och butiken plundras; att inbrott skett i publika verk, såsom landskansliet och allmänna. brandförsäkringsverket, likaledes belägna vid de mest besökta gator, nemligen Drottninggatan och Stora Nygatan, samt att grofva kassakistor af jern dervid kunnat bortföras af tjufvarne, utan att blifva bemärkta af patrullen. Vidare exempel äro här öfverflödisa, ty sådana kunna återfinnas i tidningarnes polisredogörelser, nästan för hvarje månad. Visserligen gjordes för tre eller fyra år sedan en sorts reform i patrulleringen, bestående leruti, att i stället för det patrullkarlarne förut singo tillsammans utmed hvarandra, gå de nu på bvar sin sida om gatan; men att detta icke kan uträtta serdeles mycket finner hyar och sn. Om de ändå gingo på två å tre hundra uInars afstånd ifrån hvarandra, så vore det sammanräknade observationsfältet åtminstone större; men så långt har man ännu icke kommit. Alltnog: utan att klandra någon individ eller något befäl, har man dock ofta tillfälle att se att grofva tjufnader nattetid ofta nog kunna passera oförhindrade eller rättare obemärkte af den nuvarande nattbevakningen. Men åtminstone borde man väl kunna tro att militärpatrulleringen, om den icke alltid kan hindra mer och mindre svåra inbrottsstölder från gatan att emellanåt inträffa, skulle kunna vidmakthålla freden och nattron, samt hindra ett öfverdådigt skriande och skrålande af större eller mindre grupper midti nätterna samt hela granskapers uppväckande genom långvarigt dängande och bultande med portklapparna. Huru härmed förhåller sig är nästan hvarje husegare i tillfälle att sjelf bedöma, synnerligen de som bo i staden inom broarne, der likväl bevakningspatrullerna jemförelsevis äro tätast. Allt detta hindrar icke, skulle man väl tro det? — att författaren till de med Aftonposten utskickade serskilda brochyrerne, med en frimodighet som man vore bra nära fresad att kalla oförskämd, prisar det af hr öfverståthållarens utmärkte företrädare baron Sprengtporten ordnade bevakningssystemet, såsom nå sonting förträffligt, och som med nödiga reformer bör bibehållas; — under det han på samma gång behandlar den nuvarande öfverståthållaren och det framlagda förslaget till polisens reorganisation i ett språk, som föga kan kallas annat än ovett. Tager man härvid