det dunkla fjerran, och hvilken endast christendomen kan kalla närmare; men deremot, hvilken vederstygglig bild framställer ej kamrats-iden, då det går ut på att blindt och utan undersökning hjelpa kamraterne, ursäkta dem, försvara dem) — blott derföre att de äro kamrater. — Det finnes intet rent och godt sinne, som ej känföres af kamrats-idten; det är en ungdoms-tanka, som blott växer i de ungas fria bröst; den slocinar ofta sedan, förväxer sig i egoism, och nu tränger man undan de fordna kamraterne och pgär ekar genom att hoppa opp på deras axlar., ) Onkel borde hafva tillagt: eller då förmän taga underlydandes kamratskap i anspråk för att stjelpa en i onåd fallen kamrat. Det är ännu vederstyggligare. (Najadens not.)