Aftonbladet – 11 oktober 1849, sida 2

Komma i hennes eget ekipage och i ditt sältskap; hur skulle det se ut? Det vore ju att kasta skugga på dig? Å! någon liten spaning har hon väl redan på saken. Hon är ju så mild och vänligp, invände Lucie; låtom oss försöka; våga du, det är jag som bjuder dig att göra det. För öfrigt är du väl skyldig grefvinnan ett tacksamhetsbesök ... Hon skickade ju till dig sin egen doktor då du var sjuk? Kom nu bara, jag önskar och vill det., Den unge mannen svarade intet; det svindlade för hans ögon, allt gick omkring som en ringdans i hans hufvud. Han öfverlewnade sig blindt åt sin goda stjernas skickelser. Denna dagen hade jag som vanligt infunnit mig hos grefvinnan; man sade mig att hon rest till landet; att hon ej på hela dagen skulle komma hem; kortligen: de vanliga förbudsorderne att det ej togs emot någon, att grefvinnan hade sin svåra migraine, anfördes. Men som jag var hemmastadd och förtrogen med busets vanliga anordningar, såg jag mycket väl alt det var någonting å färde. Josefine var ej utgången, tvärtom var hon tvenne timmar sysselsatt vid toaletten, för att medelst paryr och grannlåt gifva sig ett förnämt utseende. De läckraste, mest retande ångor uppstego ur fyrfaten i köket och banade sig väg till mina luktorganer. Allt detta sade mig tydligt, att min unga enka, frånvarande eller ej, ämnade dinera hemma. Jag var med henne, som gammal vän betraktad, på den fot, att jag ej behöfde hålla mig vid de vanliga anmälningsceremonierna. Jag satte mig således helt makligt ned i salongen och reviderade i en hop papper och handlingar rörande mina enskilda affärer. Jag ville hafva ett klart summariskt sammandrag öfver min förmögenhet och mina inkomster, ty jag ansåg mitt nära förestående giftermål med den sköna enkan för så afgjordt,