Aftonbladet – 10 oktober 1849, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Makarne Sjöberg och e. o. kanslisten Jonsson stodo i förrgår ånyo inför kämnersrättens fjerde afdelning. Fru Sjöberg medhade åter sitt förut begagnade biträde Blomstrand. Sedan Aftonbladet i början: af rättegången meddelade sine läsare referat öfver förhandlingarne, hafva åtskillige förhör i saken varit hållna, dervid en ovanlig mängd vittnen varit afhörda, åberopade å ömse sidor. Angifvelsen uppgaf horsbrott och bodrägt, såsom det, hvarför hr Sjöberg ville ställa de anklagade till ansvar, men af alla de vittnen han producerat, har intet enda kunnat omvittna att det sett det förstnämnde brottet begås. Deremot hafva flere vittnen tagit på sin ed att Jonsson och: frun varit innestängda med hvarandra, att han fått mottaga en mängd olika bevis på hennes välvilja, att mat och effekter blifvit transporterade till honom, utan hr Sjöbergs vetskap, att de varit ute och åkt tillsammans om nätterna och dylikt. Vidare hafva vittnena intygat att mannen och hustrun under sednare åren lefvat i ett ovänligt och svårt äktenskap. Vittnesberättelserna hafva i allmänhet blifvit afgifna på det sätt att parterna, hvar och en för sina åberopade vittnen, genom domstolen låtit framställa frågor, som af parterna varit skriftligen inlemnade Lill rätten. Härvid har man observerat att hr Sjöbergs frågor varit i allmänhet så uppställda att nåsot af vittnena och ibland flere af dem verkeligen kunnat svara ja derpå, så att de icke varit framtällda för att endast insinuera ondt om motparten; men å andra sidan har rättegångsbiträdet Blomstrand ramlemnat en mängd frågor, som om de kunnat beakas af vittnena skulle hafva framställt hr Sjöberg, som en högst afskyvärd karakter. De fleste af dessa rågor från fruns sida hafva likväl ledt till det reultat, att hennes egna vittnen vitsordat omständigeter, som mannen lagt svaranderne till last och itskillige af frågorna hafva varit sådana, att de icke ns kunnat besvaras af vittnena, ehuru de varit högst nsinuanta mot mannen. Så t. ex. hafva alla vittren å fru Sjöbergs sida blifvit frågade om icke farikören hade ett behof att gräla och lefva i oetighet med de menniskor som voro i beröring ned honom? Några af vittnena hafva härpå svarat Itt de derom icke kunde lemna upplysning, men att le icke varseblifvit något som gifvit anledning till n sådan uppfattning af hans karakter; andra af lessa fruns vittnen hafva bestämdt intygat, att han arit fredlig och icke grälat, om icke han blifvit read af oordningar, som begåtts af frun, tjenstefolket ller arbetarne; intet enda vittne har varit hördt, som cke förklarat att hvarje gång uppträden med folket arit förhanden och fabrikören grälat på arbetarne ler slagit dem, han dertill haft skäl genom olydad eller uppstudsighet från deras sida. Emedlertid ar frun velat förklara, att en af hufvudorsakerna ill hennes tvister med mannen varit att han be-l andlat folket orättvist, och det oaktadt flera vittjen intygat att hon högst obetydligt tagit notis om vad som föregick mellan husbonden och tjenarnel ller arbetarne. I går satte Blomstrand kronan på sitt verk, då l jan framställde en person, som skulle intyga att hr jöberg tubbat ett af vittnena att vittna falskt, och dock . Itföll saken rätt slätt för svaranderne. l Sedan först den förut i målet afhörde barnmor-: kan ångo blifvit hörd och berättat, att hon. en dag!