Aftonbladet – 6 oktober 1849, sida 3

ta korporalskapet af samma kompani förfärdiga kor; dels funnit öfverstelöjtnanten von Yhlen, skonakarne Andersson och Lundgren, korporalerne Löf, ig, Rehn, Printz, Pantzar och From samt förre renadieren Brodd vara oförhindrade att vittna i fråan om angifvelsen rörande skoleveransen; dels tilitit bemälde öfverstelöjtnant att såsom vittne höras ngående beskaffenheten af de utaf grenadiererne vid )stanstångs kompani, som tillhört den år 1840 till Malmö afgångne kommendering från första lifgrenalierregementet, begagnade skor; dels förordnat att tskillige till vittnen åberopade personer, de der, i genskap af klagandens underhafvande, stodo under ans lydnad, borde vid förhöret först ensides höras i arternas frånvaro samt vittnesmålen för dem uppläsas, varuppå parterne tillätos i saken framställa de frågor, om kunde nödige anses; dels förklarat att sistnämnde eslut sku!le lända jemväl klagandens vid krigsrätten egagnade rättegångsbiträde, v. häradsh. Göök, till Iterrättelse, dels ansett åtskillige af allmänna åklaaren inkallade, såsom vittnen i afseende på angiffelsen om klagandens under åtenhet att utdela postrdonnars-arfyoden till en del bland manskapet, åbeopade personer böra såsom vittnen höras och deras ittnesmål i protokollet inflyta till den kraft och erkan krigshofrätten, vid målets afdömande, dervid unde fästa; dels afslagit klagandens begäran att renadieren Flinta måtte få uppgifva anledningen ill utfärdandet af ett utaf honom utgifvet betyg, röande de honom tillkommande postordonnanspenninjar; dels, i anledning af det å klagandens sida framtällda yrkande, att vederbörande protokollsförande id krigsrätten måtte åläggas att, inom den i krigsrtiklarne stadgade tid, efter slutet af hvarje rättesångstillfälle hålla klaganden protokollet tillhanda, örklarat att krigsrätten, som icke vo.e behörig att neddela auditören något föreläggande i afseende på rotokolsjusteringen, ej eller funnit skäl till så bekaffad anmälan om försummad protokollsjustering, om i 442 kap. 40 8 krigsartiklarne omförmäles; dels ndast hänvisat klaganden att hans tillkännagifna nissnöje öfver civilledamotens i krigsrätten förfaranle att hafva, vid en hos krigsrätten förehafd protocollsjustering, med handen vidrört klaganden och åmedelst sökt afhålla honom från att nalkas domordet, i krigshofrätten fullfölja genom besvär i ammanhang med hufvudsaken; dels ock förklarat tt grenadieren Brodins vittnesmål, i hvad detzörde tt emellan klaganden och Brodin förefallet samtal, vilket skett emellan fyra ögon, icke destomindre comma att i protokollet qvarstå till den kraft och verkan leg förmår; — fann krigshofrätten icke skäl utt i de slut, hvaruti krigsrätten sålunda stadnat, öra ändring; i följd hvaraf vittnesmål, aflagde af le personer, hvilka alltså blifvit ojäfvige förklarade, comma att medföra laga verkan vid hufvudsakliga oröfningen af de emot klaganden gjorde angifvelser, om då mera utgjorde föremål för krigshofrättens vandläggning; dock att,med anledning af den utaf dlaganden gjorde anmärkning att krigsrättens protooll vid hvarje särskildt rättegångstillfälle icke hålits klaganden tillhanda inom den i 44 kap. 50 srigsartiklarne stadgade tid, derom, å klagandens sila, vid krigsrättens sammanträde den 4 December 1845, särskild begäran blifvit framställd, handlingarne i denna del skulle öfverlemnas till krigsfiskals;mbetet för att emot vederbörande auditör föra den talan, hvartill omständigheterne kunde anses föraneda. (Forts.)