Aftonbladet – 6 oktober 1849, sida 3

EEE OR Aktionen emot kaptenen vid första Lifgrenadierregementet, majoren i armåen och R.S. 0., hr Carl Gottfrid Möllersvärd, är nu genom Högsta domstolens utslag af den 16 sistl. Augusti slutad. Detta mål har fått en egen märkvärdighet, genom den olikhet som visar sig i de militära domstolarnes och högsta domstolens åsigter, angående beskaffenheten af de förseelser, för hvilka hr Möllersvärd blifvit åtalad; och för att lemna allmänheten tillfälle att deröfver stadga ett omdöme, införa vi hela utslaget, som är af iöljande lydelse: Kongl. Maj:ts utslag uppå de besvär kaptenen vid första Lifgrenadierregementet, majoren i armeen och riddaren af Kongl. Maj:ts Svärdsorden, Carl Gottfrid Möllersvärd i underdånighet anfört deröfver, alt sedan numera aflidne chefen för nämnde regemente, generaladjutanten m. m., Stafs von Post i lifstiden, uti till Kongl. Maj:ts krigshofrätt ingifven skrift till laga beifran anmält, bland annat, att ehuru, enligt reglementet för förvaltningen af en utaf klagandens företrädare, såsom chef för Östanstångs kompani, till manskapets förmån stiftad kassa, densamma bordt årligen revideras, sådan revision ej egt rum under loppet af nio år, samt att största delen af kassans medel, hvilka emot fullkomlig säkerhet bordt vara ultlånta, blifvit utan säkerhet af kassans förvaltare, klaganden sjelf, såsom lån uttagen; att, oaktadt en bland korporalerna vid klagandens kompani i rätt tid ånmält att hans korporalskaps skor voro färdiggjorda, klaganden likväl längre än vederbordt, skall fördröjt utbetalningen af de för dessa persedlar uppburne medel, samt låtit en skomakare vid namn Åndersson, hvilken förfärdigat skor åt manskapet inom tvenne korporalskaper, längre än behörigt varit, vänta på liqvid för detta arbete; att flere af manskapet icke af klaganden skola utbekommit de för åtskilliga år dem tillkommande så kallade postordonnansarfvoden ; att klaganden genom skriftlig förbindelse åtagit sig att ansvara för en lifmunderingsfrack, som saknats vid inventering af en rotekista, samt således förmått den underofficerare, som verkställt inventeringen, att upptaga fracken på förseglingsförslaget, såsom uti rotekistan obefintlig; och efter det klaganden lemnats tillfälle att öfver berörde angifvelser sig förklara, krigshofrätten, uppå hemställan af krigsfiskalen, förordnat om undersökning derutinnan hos krigsrätt vid första Lifgrenadierregementet; hvaruppå sistbemälte rätt, der de af grenad. Arfvidsson emot klaganden gjorda angifvelser blifvit fullföljde, under målets handläggning genom särskildte beslut; den 17 Juli 1845, dels, sedan klaganden begärt att en af generaladjutanten von Posts söner, underlöjtnanterne A. U. von Post och M. Ungern von Post till krigshofrätten ingifven samt de till krigsrätten öfverlemnade handlingarne bifogad skriftlig promemoria kunde varda, i sammanhang med öfrige vid början af målets handläggning hos krigsrätten företedde skrifter, uppläste, samma begäran afslagit på den grund, att ifrågavarande promemoria och de delar af klagandens förklaring, hvilka vid krigsrätten icke blifvit uppläste, allenast innefattade yttranden rörande ett af klaganden emot generaladjutanten von Post i lifstiden anhängiggjordt, men, till följd af denne sistnämndes under rättegången inträffade död, förfallet mål; och dels, efter det åklagaren i målet åberopat fahnjunkaren C. F. Göös och sergeanten C. F. Stålhammar att såsom vittnen höras i fråga om klagandens förvaltning af den Östanstångs kompani tillhöriga kassa, men klaganden anmärkt att bemälde personer, hvilka, i egenskap af revisorer, deltagit uti den granskning af kassan, som förmenades vara föremål för undersökning, skulle befinnas jäfvige, ansett, att enär icke ens någon anmärkning emot ifrågavarande revision blifvit framställd, än mindre gjord till föremål! för undersökning vid krigsrätten, Göös och Stålhammar voro oförhindrade att i ofvanberörde egenskap höras; den 18 September 1845, dels ansett sig sakna skäl att, såsom klaganden yrkat, utur protokollet utesluta hvad fahnjunkaren Göös, i egenskap af vittne, vid föregående rättegångstillfälle berättat i fråga om besigt