Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 2

det all känsla af värdighet, och som förderfvet hos cheferne af ett olycksöde öfverginge till de underlydande, — har immoralitet utmärkt nästan alia den franska ockupationens handlingar, från första dagen intill denna stund. Och medan i Paris en minister nedlåter sig tillatt i den nyss till statsrådet meddelade afskriften af hr de Lesseps instruktion förändra ett uttryck ), så att meningen blir annorlunda, måste jag i Rom arrestera två officerare, hvilka hade kommit till oss såsom parlementärer, men, missbrukande vårt öppna förtroende, skaffade sig ritningar öfver våra befästningar. Medan general Oudinot i Civita-Vecchia afväpnade och tillfångatog Mellaras jägare, innan någon fiendtlighet hade egt rum och under det att fransmännen läto de begge folkens fanor svaja tillsammans på frihetsträdet, — förnedrade sig en högre fransk officer sedermera derhän att i kyrkan, under sjelfva begrafningen, med egna händer rycka italienska kokarden från bröstet på dessa jägares dödade öfverste. Oh! vi kunna förlåta er, Frankrikes ministrar, det oberäkneliga och oförskyllda onda j hafven tillfogat oss, våra sorger, våra fallna eller skingrade bröder, till och med fördröjandet af vår framtida emancipation; men en ting kunne vi icke förlåta er; det att hafva för många kommande år vanhedrat namnet på en nation, som vi alla hade blickat upp till såsom vår befriare: att hafva genom lögner, genom utmärkelser och chefernas föredöme förderfvat Frankrikes soldater, så att de blifvit sina bröders bödlar, i påfvens namn, som de förakta, och vid sidan af österrikarne som de afsky: att bafva sänkt till en betydelselös sinnebild, till en materiel! afgud som bör blindt följas hvarthän det bir, en fana som är sinnebilden af en ide, en öfvertygelse: att hafva utsått fröen till ett hat, som icke utan lång tid och stor svårighet skall kunna utrotas, melian två na ioner, som hade alla anledningar att vara vänner — mellan barnen af fäder, som tillsammans hade tagit ärans och lidandets sakrament på alla Europas slagfält: att hafva på ett rått sätt drifvit till lögn den heliga drömmen om folkens brödraskap och skaffat framåtskridandets och civilisationens fiender den barbariska glädjen att se Frankrike, förnedradt till ett slags kämpe för deras afsigter, utdela hugget frammanför åt italienska nationaliteten, på samma sång det bakifrån utdelat det åt Ungerns, till Österrikes och ryska czarens nytta och nöje. (Forts. följer.) ) Allting som, på samma gång det hindrar interventionen af andra makter, med mindre moderata tänkesätt, bereder vårt inflytande större fält, hette det i originalinstruktionen. Härtill lades i afskriften: Allt som påskyndar fallet af en regim, dömd att duka under,, hvarmed afsågs republikanska regeringen.