Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 1

ee —————— MMS — vindsrum; då han ur sin sängkammare utgicl i det yttre rummet, hörde han en möbel skju tas hit och dit i sin grannes rum. Lucie var då der? Han lyssnade, samma baller förnyades man öppnade och tillsköt byrålådan, månne hor är ensam? Han lade åter örat till för att närmare höra. Det föreföll honom som små fötter skulle tassa hit och dit på det stenlagda golfvet, men ljudet af någon röst eller något ord nådde ej hans öra., Hon är då der, så nära mig, sade han till sig sjelf, tänkande utan tvifvel på sina små kärleksäfventyr. Sannerligen var jag icke bra dum som tog saken så allvarsamt. Jag predikade för henne moral; jag läste lagen för henne, och gjorde henne förebråelser ... hvartill skulle det väl tjena! Moraliserade jag nånsin i tiden Ju lie Monicaud? De äro ändå precist af samma beskaffenhet ...Jag borde derföre hafva behandlat dem på samma sätt! Han begaf sig derpå ut på den lilla balustraden för att hemta frisk luft och betrakta det stjernbeströdda firmamentet. Det var en af dessa sköna, ljumma nätter i Juli månad. Lucie hade lemnat sitt fönster halföppet, hvilket endast understöddes af en liten lätt ståltråd med hake på den ena ändan. Vår konstnär, eller rättare sagdt, vår handtverkare kastade genast sina nyfikna blickar åt det hållet, och blef då varse skuggan af: en qvinna i nattdfägt lätt afrunda sina fina fo-mer på de små näpna gardinerna, som sutto långs utmed glasrutorna af fönstret: hon var då i ögonblicket just sysselsatt att ordna sitt långa, rika hår. Ännu för myoket upprymd genom inflytelsen af Mobiles punsch, tog Timothåe för en lycklig och glädtig ingifvelse den låga och lättsinniga tanka, som-i och med delsamma korsade sig hans hufvud.