Aftonbladet – 5 oktober 1849, sida 1

NN QlN fFNF ND DSS CY NXSXNEE just som under inflytelsen af en vördnadsful bäfvan; han ville försöka att arbeta, men han: till den högsta grad uppdrifna rörelse kom in strumentet att darra i hans händer, det svind. lade för hans ögon, och han såg sig tvunger att bortlägga sina verktyg och sina mejslar. Och till hvad nytta är det egentligen för mig att arbeta derpå? sade han vid sig sjelf: hvem vet, om det någonsin blir fulländadt I morgon kanhända... Han nedsjönk åter i sin ländstol, och på nytt framstod för hans lifliga själ hans favoritdrömmerier om ära och kärlek, dessa de skönaste gåfvor bland alla Guds välgerningar; men ir och med detsamma han tog i anspråk denna samma fåtölj, skulle han också der ofrivilligt återfinna de samma tankebilder, som redan förut besegrat honom. . ooDet var engeln han ville återse, och det blef alltid Lucie som framstod för honom. Den bild han med sin själs ögon älskade att skåda upplöste sig alltid som eh lätt dimgestalt; och den hvilken hans sinne önskade att undfly framstod så illusoriskt skön i den andras ställe. Så nedföll han från himlens sferer till jordens. Som en trogen och uppriktig historieskrifvare, miste jag tillstå, att den unga bildhuggarens inbillning i detta ögonblick var ej allenast uppdrifven till den högsta potens af hans vanliga fallenhet för öfverspända känsloutbrott ; andra orsaker, andra mindre poetiska driffjedrar sällade sig äfven dertill, och de verkningar som deraf blefvo en slutföljd, och den öfvergång som var färdig att utveekla sig i hans ider, borde mindre skrifvas på räkningen af invanitas vosam, än af Mobiles punsch och den. middag han tillställt för sina vänner. För att göra ett afbrott i den svallande tan kegång, som oupphörligt brusade inom honom, giek Timothe med stora steg af och an i sina