Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 2

nare mera lidande än gagnade geno:n företaget. De skylla på, att isynnerhet dels bristande upprensning, dels förbisedda stängningar vid Backeqvarn vålla svårigheterna, och de synas icke nöjde med direktionen m. m. — I Helsingforss hafva den 22 och 23 Sept. 6 personer insjuknat i Choleran och 7 aflidit; den 24 insjuknade 2, afledo 2; den 235 sjukdomsfall 2, dödsfall 3; den 26 sjukdomsfall 2, dödsfall 4. Från den 22 Juli till den 27 Sept., kl. 8 f. m., hade inalles 326 personer af farsoten angripits och 136 aflidit. ———tt— 2 I Öresunds-Posten läses: I närheten af Kullaberg befinna sig icke mindre än 4 särskilda sjunkna vrak. Det första. efter ett fartyg, som redan för 3 år sedan förolyckades, befinner sig omkring !, mil sydvest från Kullens udde, det andra, sjunket för ett år sedan, ligger , mil syd till ost från Kullen, det tredje, efter en för omkring 3 månader sedan förlits skonert, ligger VÅ mil sydvest från Kullen och det fjerde befinner sig sedan endast en månad !, mil vester från Kullen. Alla dessa vrak ligga på sådant djup att masttopparne väl stå under vattnet, men dock endast obetydligt under sjelfva vattenytan, hvarvid de blifva i yttersta grad farliga för seglare; flera gånger hafva märken blifvit uppsatta derpå, men storm och påseglingar hafva snart åter tagit dem bort. Flera försök hafva under sommarens lopp blifvit af hr konsul Hallberg föranstaltade att förmedelst en ifrån England anskaffad apparat låta dykare nedgå och undanrödja dessa farliga master, men hittills utan resultat. Det vore måhända på tid, att den offentliga myndighet, under hvilken dylika ärender höra, toge sig om denna sak, hvilken redan länge nog varit öfverlemnad endast åt en enskild maus sjelfmanta omtanka och förnyade uppoffringar. Förmedcelst någon af de nya metoderna att spränga under vatten borde det icke vara omöjligt att få åtminstone masterna splittrade och derigenom den största faran aflägsnad. För vinnande af alla vidare upplysningar i ämnet skall man säkert alltid ha att påräkna hr konsul Hallbergs, förekommande beredvillighet. — I Örebro Tidning berättas följande roliga tilldragelse: Askersund. Vid min genomresa sist!. söndag den 23 Sept. på aftonen kl. 6 gick jag ut att bese staden medan jag väntade på mina hästar. — Jag ställde min promenad ned till Sundsbron, der man har en förtjusande utsigt öfver Wetterns här instängda lugna bölja, och gjorde just som bäst mina betraktelser öfver så väl denna sköna utsigt, som öfver den herrliga landskyrkan, belägen på en höjd i närheten af staden, och hvilken såsom en fästning dominerar inloppet till hamnen, då jag i en hast får se en rökpelare uppstiga bakom några lummiga granar vid Edösundet, och efter några sekunder ett ångfartyg framila åt staden, på den lugna böljan. — Jag beslöt att dröja på den vid andra tillfällen just ej inbjudande Sundsbron, (en bro hvilken, i parentes sagdt, är den sämsta och ruskigaste jag sett i hela Sverige, och mot hvilken jag hyste en förlåtlig antipati, dymedelst, att jag kort förut vid öfverfarten, som man kan säga, gick öfver stockar och stenar, knäckte den ena fjedern på min vagn —), för att se fartygets ankomst. På de annars folktomma gatorna blef i en hast li och rörelse, och en massa af folk nedströmmade och tog sin plats på den bräckliga bron, som svigtade af den ovanliga tyngden. — Det var det lilla, nätta ångfartyget Carlsborg, som på en tur till Motala, dit det öfverfört prins Oscar, tog omvägen till Askersund, för att här lemna en officer. Bland passagerare voro dessutom ö å 6 unga officerare, alla, utom en, i uniform, emedan de utgjort prinsens uppvaktning under öfverfarten. Som dessa herrar lära ägt en mindre god restauration om bord, och sjön, efter gammal vana, suger, styrde de kurs till stadens källare för att intaga en behöflig ballast. — Genast spred sig det ryktet, att prins Oscar var med inkognito, och folkmassan böljade gatan uppföre till källaren, samt tog plats utanför fönstren för att se den furstliga taffeln. Flickorna i Askersund yttrade högljudt sin förtjusning öfver den vackre prinsen, den de påstodo sig så väl känna; och glädjen tycktes allmän öfver den lyckan att äga denna älskvärda person inom stadens murar. — Soupern var emellertid på äkta sjömansvis kort, och den förmente prinscn med sin uppvaktning styrde äter kurs till fartyget, ytterligare åtföljd och uppvaktad af folkmassan. Till all olycka för de förtjusta flickorna, hördes straxt derpå kaptens röst: sätt machinen i gång, och det nätta ångfartyget kände för väl kommandostämman för att ej hörsamma den. Fartyget gick under hurrarop från land, med en liten däckslast af blommor, hvarmed flickorna i Askersund öfverhöljde den sköne förmenta prinsen. — Herrarne på fartyget tycktes likväl litet besvärade af hyllningen, som den gången träffade obehörig person, men emedlertid vet prins Oscar hvad emottagning han har att vänta här af flickorna, om han gör sig någongång den mödan awvt infinna sig här i egen hög person. De unga oflicerarne, som om natten lågo vid Edösund, lära skämtat och roat sig tappert öfver detta lilla misstag, samt såsom minne deraf, såsom trofeer, hemfört de blommor som egnats dem af flickorna i Askersund. — Rättelse. Uti ingressen till de skrifter som finnas i gårdagens Aftonblad, uti tvisten om