Aftonbladet – 4 oktober 1849, sida 2

dagen derpå mötas i Vincenner-skogen. Albert skulla medföra tvenne värjor af samma form och samma längd; Timothe deremot tvenne jernskodda påkar af samma längd och tyngd. Genom lottning på platsen, borde bestämmas af hvilket vapen man först skulle betjena sig; äfven sedermera, efter en utstakad tid, ifrån den första stridens början utan afgörande resultat, skulle en af vederparternes reklamation göra tillfyllest för att förändra striden. Efter detta bizarra aftal emellan vår dandy och handtverkaren, gick den förstnämde sin väg, inom sig sägande: Den narren, han skall dyrt få betala laget om hän undslipper med lifvet. Jag, för min del, hade kanhända gifvit den diplomatiska vägen företrädet, att medelst financer underhandla; men nu, på min ä a, bättre som bättre är, emedan jag nu i ögonblicket just ej är vid serdeles god kassa.n Timothå på sitt håll skyndade sig att göra sin toalett fint och prydligt; vacker, med ädel hållning klädde honom all ting väl. Han gick att uppsöka några vänner, hvilka han ämnade bjuda till middag; glad och eldig var han ibland dem, af en stojande munterhet. På eftermiddagen gjorde man en tur tili Mobille; den första han der såg var Julie Monicaud, hvilken han genast bjöd upp till dans; men hon vände honom ryggen med en trotsig min, utan att svara på hans bjudning. Han dansade icke destomindre, sättande: allt på språng omkring sig och trakterade med punsch öfver lag; ett tu tre var han redan försvunnen ifrån dem, utan att hans kamrater kunde uppgifva någon orsak till hans hastiga försvinnande. De voro ännu villrådigt sysselsatte med att söka honom, då han redan för längesedan utbytt danssalens buller mot att makligt vara nedsjunken i den stora gammalmodiga länstolen i sin sängkammare, hållande ett slags me